Bibelstudium i Vivalla den 23 febr 2022

Alla lyssnade inte till evangeliet

¹⁰¹⁴Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? ¹⁵Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting.¹⁶Men alla lyssnade inte till budskapet. Ty Jesaja säger: Herre, vem satte tro till det vi förkunnade?¹⁷Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. (Rom 10:14-17)

Paulus är upprörd över att judarna, Guds egendomsfolk, inte hade fattat att Jesus var den som skulle komma. Och han våndas över varför. Gud kan ju inte ha förskjutit sitt folk. I avsnittet ovan finner han en delförklaring. Alla har inte lyssnat till evangeliet. Och man kan ju inte tro på något som man inte hört talas om. Sen komplicerar han det hela genom att  påstå att judarna trots allt borde ha uppmärksammat Jesus. Men deras obotfärdighet hindrade dem. Om detta senare i andra hälften av kapitel 10 i Romarbrevet. 

Nog om detta. Här skall vi uppmärksamma att Paulus hävdar att tron kommer av förkunnelsen. Man kan ju inte tro i blindo. Man måste ju veta vad tron handlar om.

Dessa ord om förkunnelsens (predikans) betydelse har i den lutherska kristenheten gjorts till kungsord. Det måste predikas för att människor skall komma till tro har vi lutheraner sagt i alla tider. Och det är evangelium som skall predikas.  Och evangelium är förlåtelse för Jesu Kristi skull, en förlåtelse som är  den bärande kraften i den kristna församlingen. Det andra, att de världsliga angelägenheterna sköts, att lag och ordning upprätthålls, ligger på det världsliga regementet.

Denna lutherska renodling fungerade kanske till nöds på 1500-talet, dock inte idag. Jag förslår i stället följande tolkning av att man måste  ha hört  för att kunna tro.

Ha hört  vad Jesus stod för  handlar det om, ja egentligen mer än ha hört. Ord och yttre kunskap är ju långtifrån allt. Ha hört står för att ha erfarenhet av, ha prövat på, ha levt i sammanhang där tron på Jesus är en verklighet.

Att leva i sådana sammanhang är i och för sig inte att leva i tro, men är däremot vägen in i tron. Det är i gemenskaper präglade av kristen äkthet och kristen omsorg som tron föds.

Tron kommer av förkunnelsen (predikan) står det, men det är en förkunnelse i ord, handling och omsorg. 

Paulus ord så förstådda är förpliktande för den kristna församlingen idag. Vi är som församling förpliktade att förmedla det kristna budskapet i ord och åtföljande handling. Och handlingen består i att vi som kyrka i första hand skapar miljöer för tron. Inte så att miljöerna  är tron. Men de skapar möjlighet till tro.

Att vara trosmiljöer är den kristna församlingens uppgift i dag. Om inte översköljs den kristna församlingen av den anda som råder i samhället. Denna anda kan i långa stycken vara god. Men den hjälper oss inte att förstå det för Kristus bärande.

En öppen folkkyrka vill vi ha, men en öppen folkkyrka som skapar miljöer som låter människor mogna till Kristuslärjungar.