Bibelstudium i Vivalla den 2 mars 2022

Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, ⁶som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne (1 Tim 2:5)

”Folk är som folk är”. Det var den visdom jag fick med mig hemifrån. För mig håller den insikten den dag som idag är. Det andra som jag under ett långt liv fått erfara sanningen i är att ”visst rör sig annat står stilla”. Och det tredje att både det ena och det andra är tillämpbart när jag läser bibeln.

Bibelversen ovan tillhör kategorin ”står stilla”. Den är om man så vill en komprimering av hela Nya testamentet. Den som med hjärtat fattat att att det är på 1 Tim 2:5 allt hänger om den behöver jag inte tveka. Det är en kristen jag möter.

Detta oerhörda att sätta allt på ett kort, att låta bilden av ”människan Kristus Jesus” och dennes livsverk sammanfattat i att han ”gav sig själv till lösen för alla”, bli den slutgiltiga nyckeln till livsgåtan, det är att vara en kristen.

Detta inte som en självklar utgångspunkt. Det självklara är tvärtom nu som alltid något som  som skymmer sikten. Det leder till förstelnat liv och förstelnade människor. Att vara kristen är tvärtom ett ständigt stavande på, en ständig prövning av och framför allt en ständig tillämpning av  att Kristus gav sig själv för mig, ja för alla.

Varför detta ständiga prövande, detta eviga tillämpande som om varje gång var den första. Därför att, all påstådd helgelse till trots, ”folk är som folk är”, de må heta kristna eller kalla sig något annat. Ju äldre jag blir desto tydligare är det att kristna är som alla andra. Tro inte att du per automatik kommit längre därför att du tycker dig ha en högre bekännelse. Det säger jag både till mig själv och till mina trossyskon.

Detta om kärnordet från första Timotheosbrevet kapitel 2 om att Jesus ”gav sig till lösen för alla”. Nu står det emellertid också mycket annat i detta kapitel. Bland annat skarpare än annars i den nytestamentliga brevlitteraturen om kvinnans underordning och om hennes andliga svaghet. Med hänvisning till skapelseberättelsens Eva är hon mera lättlurad än mannen (1 Tim 2:14).

Hur ta detta? För egen del genom att konstatera att Timotheusbrevet är ett sent brev, tillkommet när den kristna tron satt sig, anpassats till tidsandan och blivit till lära. Det är långtifrån Paulus som författat brevet, det är en pauluslärjunge som skrivit brevet i hans namn. Inget märkvärdigt med det. Det var så man gjorde när man ville föra paulustraditionen vidare.

För mig blir läsningen av Timoteosbreven till allt annat också en påminnelse att det rör sig också i den bibliska världen. Bibeltexterna speglar till allt annat också rådande tidsanda och rådande föreställningsvärld.

Av den anledningen blir det en tvingande uppgift också för en kristen att ta till sig att  värderingar befinner sig i ständigt rörelse, också värderingar i den kristna världen. I själva verket blir det den andra huvuduppgiften en kristen har. Den första var ju ett ständigt prövande av sanningen i att Jesus ”gav sig själv till lösen för andra”. Till detta kommer alltså att  pröva hur man skall förhålla sig värderingar om vilka man kan konstatera att de befinner sig i ständig rörelse.