Bibelstudium i Vivalla den 9 mars 2022

Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. ¹⁴Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. (Jakobs brev 1 v 13 f)

Alldeles på fri hand har jag ur Nya testamentet hämtat fram tre sanningar om frestelsen. Den första hämtar jag ur textordet ovan. Där har Gud ingenting med frestelsen att göra. Gud frestar ingen. När du frestas kommer detta onda från ditt eget inre. Gränsen mellan Gud och frestelse är knivskarp. Detta påpekat för att göra läsaren beredd att ta upp kampen mot den förföriska frestelsen. Det onda som heter frestelse måste rensas bort. Det hör inte ihop med det nya livet som kristen.

Den andra sanningen om frestelsen hämtar jag ur Herrens bön i  Matteus 6. Där står utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Motsvarande ord i den gamla översättningen löd inled oss inte i frestelse.

Om båda versionerna ska sägas att både prövning och frestelse utgår från samma grekiska ord peirasmos, vars grundbetydelse är frestelse. Översättarna av bibel 2000 har försökt lägga sig mellan de två betydelserna genom ordet utsätt.

Säga vad man vill men man kommer inte ifrån att Herrens bön snuddar vid att även den onda frestelsen i någon mening har med Gud att göra. Gud  är ytterst Herre över allting, således även över frestelsen. Varför annars bedja till Gud att man skall slippa bli frestad.

Hittills alltså två sanningar om frestelsen, en som säger att Gud inte har med frestelsen att göra, en annan som utgår från att frestelse visserligen är något ont men att detta onda trots allt befinner sig inom Guds maktsfär.

Den ena sanningen går inte riktigt ihop med den andra, men båda sanningarna behövs. Denna ena vittnar om Guds knivskarpa motstånd mot det onda.  Den andra att Gud ändå i sitt höga majestät råder över det onda. Det duger inte att som den yttersta av sanningar dela in tillvaron i två jämnstarka maktsfärer, en där Gud råder, en annan där djävulen har makten.

Den tredje sanningen om frestelsen hämtar jag från Paulus. I 1 Korinthierbrevet står det Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga…  (1 Kor 10:13 b). Här handlar det i grundtexten om samma frestelse som i de två övriga exemplen.

Även här förutsätts att det onda som heter frestelse är något som inte ligger utanför Guds maktsfär. Men i  1 Korinthierbrevet  undanber sig Paulus inte frestelsen som skedde i Herrens bön. Paulus tänker sig att frestelsen tillhör de prövningar som vi fått för att vi skall utvecklas inombords, helgas heter detta på ”kristenspråket”. Dessutom är Paulus förtröstansfull. Han litar på att Gud inte prövar någon utöver förmåga.

Jag tar till med både det första och det andra och det tredje. För mig ligger det sanning i alla tre utsagorna. Men det är sanningar som alla tre utgår från bilder av Gud, inte av Gud själv i sitt sanna majestät. Till och med Jesus talar trots sin gudsnärhet i bildspråk om Gud. Det vore att förta honom hans mänsklighet om man förnekar detta.

Mer om detta bildspråk i ”Med mina glasögon 7 10/22” som publiceras samtidigt med detta bibelstudium.