Bibelstudium i Vivalla den 16 mars 2022

Bibelstudium i Vivalla den 16 mars 2022

En kanaaneisk kvinnas tro

1521Därifrån drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. 22En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« 23Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« 24Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« 26Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« – 27»Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« 28Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:21-28

Att leva är att vara förankrad lärde mig den sedan länge döde psykiatern R D Laing i sin bok ”det delade självet”. Vi skall vara förankrade i vårt jag och i vårt sammanhang, kroppsligt förankrade. Att flyta ut i oförankrade fantasier skapar både främlingskap och olycka.

Och jag håller med. Laings teser gäller även på det kyrkliga området. Vad blir det nämligen i en kyrka när vi som lever i den flyter ut i religiös tro som är förankrad i en drömvärld. Det håller ett tag och skapar känslorus men sen avslöjas fantasterierna.

Jag håller med, dock inte helt. Tron skall nog vara fast förankrad i verkligheten men den skall också  gå att rucka på (justera)  för att bevara sin spänst. I dagens text om den kanaaneiska kvinnan blir detta tydligt.

Och det är ingen mindre än Jesus som får rucka på sin . Och den som ser till att detta sker är en kanaaneisk kvinna med lägsta möjliga religiösa status. Hon och ingen annan får Jesus att ändra sig och det i en grundläggande fråga.

Detta grundläggande handlar om Israel som Guds löftesfolk. På denna sanning vilar Gamla testamentet och på detta löfte vilar det Nya. Och det visste Jesus. Därför inriktade han sin verksamhet på de sina. Utanför Israels gränser ville han inte gå.

Men så kom kvinnan med sin vädjan och sina bevekande ord. Vad Jesus än sade hade hon motargument. Vad var nämligen viktigare än att hennes egen dotter blev frisk.

Och Jesus ändrade sig och med det kom han att inta en förnyad position i förhållande till den annars så heliga tanken på Israels utväljelse. Den nya positionen när den så småningom fick bredare fotfäste innebar att utväljelsens innersta innebörd  var att den stod i tjänstens sammanhang. Israel var utvalt för att stå i spetsen för tjänande och så också den kristna församlingen.

Men så långt hade man ännu inte kommit. Men första steget var taget och det genom den kanaaneiska kvinnan.

Jesu förvåning över kvinnans tro ledde nämligen över till att han förstod att Gud talade till honom genom denna kvinna. Och Gud sade att han skulle ompröva sin syn på vad Israels utväljelse innebar.

Nu var detta Guds ingripande ingen engångsföreteelse. Gud talade regelbundet till Jesus i sina möten med människor.

Observera alltså att Jesus behövde den kanaaneiska kvinnan för att kunna höra Guds röst. Jesus var ingen som per automatik kände till Guds vilja. När  Gud ville något nytt upptäckte Jesus det  i språnget,  d v s när han hade ögon och öron öppna i sina dagliga möten.

Frågan är om inte detsamma skall gälla också  mig. Det betyder att det är i mina möten jag skall finna både vad Gud vill och vad Gud bjuder mig att låta bli. Bibelstudium, bön, församlingsgemenskap är inte allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s