Bibelstudium i Vivalla den 11 maj 2022

Bibelstudium i Vivalla den 11 maj 2022

Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag. 17Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härlighet de bereder åt mig, som inte riktar blicken mot det synliga utan mot det osynliga. 18Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 2 Kor 4:16-18

Paulus tampas med korinthierna. Det märker man, inte minst när man läser dennes andra brev till denna församling. För att nå fram tvingas han släppa alla standardfraser och lyfta fram hur han innerst inne ser och tänker. Så alldeles tydligt i texten ovan. Detta kommer oss sentida kristna till nytta. Vi får hjälp till djupare insikt i den kristna tron.

Här blir det tydligt att Paulus och för den delen inte enbart Paulus, utan alla kristna, lever på en vision inte på konstaterbara fakta. Det var inte de synliga som drev honom utan det osynliga, med Paulus sätt att uttrycka det.

Och detta osynliga var Kristus, en Kristus som Paulus aldrig upplevt i verkligheten. Det var den uppståndne Kristus Paulus mött, inte den jordiske. Och i mötet med den uppståndne Kristus, visionens Kristus, ett förnyat sätt att betrakta verkligheten och med det också ett förnyat sätt att leva verkligheten. Uppfylld av denne den uppståndne blickade Paulus in i en verklighet som han upplevde som evig och därmed också som den sanna verkligheten.

Jag tvingas här mitt i min utläggning komma med en parentes. Hur många gånger möter jag inte invändningen, ni kristna tror, ni vet inte. Som om detta skulle skilja oss från andra. Tron, visionen är en nödvändigt tändvätska för allt som görs och tänks. Det är inte om man har visioner som skiljer människor från varandra utan vilka visioner man har.

Denna sanna verklighet var för Paulus minst av allt något han ville sitta och meditera över tillsammans med människor som upplevt verkligheten som han. Tvärtom det han sett skulle sätta spår i sättet att leva redan här och nu.

Detta stötte på patrull bland de judiska minoriteter som levde kringspridda i det som numera heter Israel, Palestina, Turkiet, Grekland och Italien, d v s i den då kända världen, men också i de kristna församlingar som började växa fram. Inte undra på att Paulus fick lida när han envist höll fast vid sin vision.

Visionens Kristus var och är nämligen kontroversiell. Den uppståndne begärde och begär att få uppfylla vårt inre och förnya vårt sätt att leva. Paulus talar här om att leva i en tro som formar våra liv inifrån och förnyar oss. Tro inte att sånt får ske påtalt och utan följder. Men där i motsägelse och utsatt för allvarliga påhopp erfor han också en obeskrivlig salighet, dessutom (2 Kor  4:12) att hans lidande ledde till att den församling han för tillfället levde i under sina missionsresor blev välsignad av detta hans lidande. 

Men något av detsamma kan också vi nutida kristna få erfara i våra kristna gemenskaper där vi är inställda på att  forma verkligheten utifrån den visionens Kristus, som vi tror på. Det kostar nämligen på att bygga församlingar  på denna visions grund.  Det går åt mycket av en kärlek som långtifrån är gratis. Men det är samtidigt en fröjd att se vilsna människor som i församlingen funnit glädje och gemenskap och förhoppningsvis nya visioner för sina liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s