Bibelstudium i Vivalla den 1 juni 2022

Bibelstudium i Vivalla den 1 juni 2022

Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: »Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!« (5 Mos 31:7 f)

Den eller de som ligger bakom 5 Moseboken lägger via ett tal lagt i den åldrade Moses mun fast vad som skall gälla i det land som utlovats Israel efter vandringen i öknen. I själva verket är boken tillkommen långt senare och i ett helt annat sammanhang. Ytterst ingår texten i ett reformprogram  med syfte att stärka Israels identitet som gudsfolk. Men om det är inte plats att tala här och nu.

Till det som lagts i Mose mun hör texten ovan där Mose manar sin efterträdare Josua till tapperhet. Gud skall vara med honom i erövringen av ett Kanaan som rustat sig till motstånd mot de främmande inkräktarna. Om det skall vi här tala.

Hur skall nämligen vi sentida kristna nämligen ställa oss till detta tal? Skall vi göra som de teologer som ställt samman de texter som skall läsas i kyrkorna söndagen före Pingst och där texten ovan ingår. Dessa har uppenbarligen fastnat för orden Var tapper och stark och Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet.  Sammanhanget har de inte brytt sig om. Av riktat tal har blivit till allmänna sanningar lämpliga att ta upp söndagen före Pingst.

Men så beter sig inte den kristna trons vedersakare. De tar fasta på både ord och sammanhang och får därigenom ytterligare motiv för sin motvilja mot kristen tro. För vad återspeglar nämligen texten ovan annat än maning till förtröstan i ett anfallskrig som syftar till erövring av ett land som sedan lång tid bebotts av andra. Det omoraliska i detta är de noga med att betona.

Och jag måste ge dessa vedersakare rätt. För vad manar nämligen denne fingerade Mose till annat än till mod i ett erövringskrig som påminner om Rysslands angrepp på Ukraina.

Jag vet inte, eller rättare sagt ingen vet, hur Jesus skulle ha ställt sig till texten ovan. Det enda jag har klart för mig  är att Jesus höll de heliga skrifterna högt. Vad jag förstått  kritiserade han dem aldrig.  Dessutom att han genom sitt liv praktiserade en bibeltolkning som bland annat gjorde anfallskrig mot oskyldiga människor omöjligt.

Men om jag inte kan belägga att Jesus vände sig mot helig skrift, skall då jag göra det? Ja därtill är jag nödd och tvungen. Jag tvingas av inre tvång att hålla med trons vedersakare som bland annat pekar på att mycket i den kristna trons heliga skrifter och då särskilt i Gamla testamentet, innehåller etiskt undermåligt stoff.

När jag predikar får jag göra som de gjorde som satte samman evangelieboken, ta fasta på de uppbyggliga kärnorden och blunda för resten.

Förresten, inte blunda för resten, hellre vid behov påpeka förekommande och avskräckande likheter med det som förekommer idag. Först därefter har jag rätt att ta vara på det uppbyggliga och sätta det i nytt sammananhang. Jag får  som den fingerade Mose säga att  Herren skall själv gå före dig, han skall vara med dig, men då  i ett helt annat sammanhang än den fingerade Mose avsåg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s