Bibelstudium i Vivalla den 6 juli 2022

Herrens löfte till Israel

1Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren.

Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från.

2Tänk på Abraham, er far, och Sara, som födde er.

En enda var han när jag kallade honom, men genom min välsignelse blev han många.

3Herren tröstar Sion, ger tröst åt hennes ruiner.

Han gör hennes öken lik Eden, hennes ödemark lik Herrens trädgård.

Fröjd och glädje skall råda där, lovsångens toner ljuda. Jesaja 51 ff

Texten skriven till ett av Babylon besegrat Israel, där babylonierna deporterat de ledande skikten i befolkningen. Syftet var uppenbart att assimilera de bångstyriga israeliterna för att få bukt med dem. I denna situation uppträder en profet som av ”bibelvetarna” fått benämningen den andre Jesaja och förkunnar inte bara folkets befrielse  utan också Israels pånyttfödelse.

Denna pånyttfödelse grundar sig på ett gudomligt ingripande. Detta ingripande kommer inte helt apropå som en blixt från klar himmel. Den är f a orsakad av folkets inre förnyelse, en förnyelse av sitt religiösa trosarv.  Detta trosarv beskrivs koncentrerat i texten ovan.

Och jag sentida läsare erinrar mig trosarvets betydelse och innebörd. Jag får förnyad insikt i att det jag tror på mer vilar i att jag står i ett bestämt sammanhang än i tillfälliga åsikter och subjektiv övertygelse. Eller kanske riktigare uttryckt, att det råder ett bestämt sammanhang mellan tillhörighet och personlig övertygelse. Det ena klarar sig inte utan det andra.

Och jag påminns om att detta även gäller i andra sammanhang än i de religiösa. Alla är eller borde vara förankrade i ett sammanhang. Det är ur detta sammanhang eller om det blir tydligare i den myllan som subjektiv tro formas. Det för denna tro specifika är att den befinner sig i samklang med sitt sammanhang. Saknar människan både personlig tro och känslan av att befinna sig i ett  sammanhang blir hon som ett rö för vinden. 

Detta om sammanhangets betydelse uttrycks i texten i talet om ”klippan” som Israel  är huggna ur och ”schaktet” som det utvalda folket är hämtat från.

Vad oss kristna beträffar har också vi en ”klippa” som vi är ”huggna ur”, ”ett schakt” som vi är hämtade från . Vi står väl att märka i ett sammanhang som är förbundet med Israels. Men också i en gemenskap  som förnyats av vår frälsare. Fortfarande tillhör vi liksom Israel de utvalda men på ett sätt som relativt Israel  leder till att vi hellre  inkluderar de utanförstående än utesluter dem. För oss är ytterst Kristus den klippa vi bygger på. Men Kristus i sin tur står i Abrahams, Isaks och Jakobs sammanhang. Det är av vikt att påminnas om detta.

Skär vi nämligen bort detta sammanhang med Israel och placerar Jesus på toppen av vilken trossåskådning som helst kan också därav bli vad som helst. Kristus omformas nämligen och blir det den aktuella trosåsåskådningen kräver.  Exempel på detta kan ställas på rad i nutid men även demonstreras med exempel från  biblisk tid. Mina egna hämtar jag helst från de bibliska johannesbreven där gisselslagen viner över dem som kopplat bort Jesus från sitt bibliska sammanhang.

Så när hallelujaropen skallar som det fortfarande kan ske i det frikyrkliga Örebro, så syna sammanhanget. Låt dig inte nöja med att lyssna till trosvittnesbörden utan tänk efter vad dessa leder till när de praktiseras och f a i vilket sammanhang de står.

Å andra sidan var barmhärtig mot de rigorösa. Mer än en i vår församling har betänkligheter mot den kristna trosbekännelsen. De har en egen agenda på de för dem känsliga punkterna. Talet om Guds allmakt klarar de inte, inte heller bekännelsen till en yttersta dom. Så endera tiger de eller också bekänner de tyst ur en trosbekännelse som exempelvis kan vara författad av teologen Dorothe Sölle. Det hjälper inte att jag påpekar att trosbekännelsen liksom för den delen även bibeln måste förstås i sitt sammanhang och utifrån dåtidens tro och vetenskap.

Barmhärtig på vilken grund? På den grunden att mina vänner lever i ett kristet sammanhang och att deras liv fått inriktning  och mål utifrån detta sammanhang, Och i det sammanhanget heter Abraham vår far och Kristus är vår förankring.