Bibelstudium i Vivalla den 3 aug 2022

¹⁵Än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. ¹⁶Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. ¹⁷Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. ¹⁸Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.(2 Kor 3:15-18)

Om jag i ödmjukhet vågar tala om höjdpunkter i Guds ord, så är texten ovan en av dessa. Till dessa höjdpunkter räknar jag för den delen hela 2 Korinthierbrevet.

Vem behöver inte höra om det som texten ovan behandlar,  den slöja som skymmer vår sikt, och än mer om hur vi skall bli kvitt den? Finns det något angelägnare ämne?! 

Desto angelägnare att jag i detta bibelstudium inte bara förstått Paulus rätt utan också kan göra en tillämpning som är angelägen här och nu.

I den judiska miljön var sikten dold av en slöja, menade alltså Paulus. Slöjan framför ögonen skymde visserligen inte all sikt. Slöjan till trots såg dåtidens fromme israelit den helige och rättfärdige guden och det tydligare än de flesta andra. Men sen  blev bilden suddigare. Det enda de rättroende israeliterna ytterligare såg  var de krav denne rättfärdige Gud ställde på sina barn, allt annat var och förblev otydligt.

Men redan detta var en missuppfattning. Ett djupare inträngande i de heliga skrifterna skulle visa att laglydnad trots allt inte vilade på att den fromme till fullo fullgjorde vad som lades på henne. Laglydnadens fulländning ligger i att ge vidare det man fått men som man i sig själv inte äger. 

För att ge ett grundläggande exempel; Att uppfylla 10 Guds bud var och är ytterst ”svar på tal”. Det var ursprungligen israeliternas tacksamma svar på att Gud fört  sitt folk ut ur fångenskapen i Egypten. (2 Mos 20:2) På samma sätt idag. Att i sitt liv uppfylla 10 Guds bud är att visa tacksamhet mot den Gud som gett oss livet. Det är att leva som Gud vill att vi skall leva.

Som det var för israeliterna, så är det alltså också  för oss. Våra liv vilar inte i krav utan i gåva. Med överväldigande tydlighet visade Jesu liv att så var fallet. Jesu korsdöd var inget annat än manifestationen av hur långt Guds utvalde tvingades gå för att bevara dem han fött till livet. Vårt svar är att i tacksamhet  leva som Jesus lärt oss att leva

För galaterna innebar detta, eller borde detta innebära, nya ögon när de läste Skriften.  Där de tidigare bara sett krav kunde de nu bakom kraven se att bakom kraven fanns en givare.

Detta innebar att slöjan för galaternas ansikten revs av. Tidigare rättfärdiggjorda av laguppfyllnad och personlig fromhet kunde de nu se sig själva som Guds barn som i tacksamhet och frihet kunde ge vidare av vad de fått. Detta när slöjan revs av och  Jesus för dem framstod, inte som laggivaren utan som frälsaren. Åtminstone var det dit Paulus ville komma när han skrev sitt andra brev till korinthierna.

Detta perspektivbyte gäller också oss. Även för oss är slöjan för våra ögon borttagen. Även vi kan se att gåvan är det primära, inte kravet. I kraft av att vi fått kan vi ge vidare.

Paulus låter denna kopernikanska revolution i korinthiernas liv ytterst  vara ett verk av Anden, den Ande som är Kristi fortsatta verk när denne förenats med sin Fader i himmelen. Det är Anden som gett de nya ögonen.

Samtidigt med att detta bibelstudium presenteras skriver jag om tankesanningar i en parallelltext, ”Där andra ser fakta ser jag tankesanningar” (Med mina glasögon 7). Med denna min utgångspunkt aktuell skulle min egen tillämpning vara följande.

Den tankesanning som jag i detta bibelstudium mejslat fram är  att gåvan är förutsättningen för livet, att laglydnad inte vilar på disciplin utan på tacksamhet. Om denna tankesanning som genom ett under blir till ett med min inre människa, skulle detta innebära en revolution i mitt liv. Jag skulle på ett bestående sätt äga en ny utgångspunkt för mitt liv.

.