Bibelstudium i Vivalla den 28 dec 22

1Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, 2men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son, som han har insatt till att ärva allting liksom han också har skapat världen genom honom. 3Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden. Hebr 1:1-3

Alltid likadant. Vid det vi kan kalla brytpunkter i tiden sticker någon eller några ut och anger riktningen. Sen följer andra efter.

Om något så var Jesu födelse en sådan brytpunkt, ja hela hans liv var början på något nytt. Men för att det nya skall bli som det var menat, måste där finnas några som tar vara på det givna, förtydligar och anger tonen.

Det är om dessa jag nu skall tala, närmare bestämt om en av dem, Hebreerbrevets okände författare. Vi tänker oss att denne var judekristen, hans brev vimlar av hänvisningar till Gamla testamentet. I själva verket sammanbinder han Jesu framträdande med den gammaltestamentliga traditionen och låter Jesus bli den som fullföljer det som där var antytt.

Denne okände man var en bland många under tidernas lopp, som när något nytt inträffat, hjälpt människor att kunna orientera sig i det nya och ta det nya tillvara

I det här fallet att  ta Jesu framträdande till vara. Hebreerbrevets författare var en bland dem som fått oss att se att Jesus var mer än den judiske profet som han syntes vara. T o m en av dem som tydligare än Nya testamentets evangelister visat Jesu förbindelse med Gud. Och han har dessutom mera uttalat än andra hjälpt oss att förstå att Jesus framträdande var en ”utstrålning av Guds härlighet”, t o m ”en avbild av hans (Guds) väsen”.

Sedan dess har det hänt mycket. Nya brytpunkter har inträffat. Under senare tid har det ena märkliga avlöst det andra. Och rader av människor har trätt upp för att klargöra och ge vägledning i detta nya. Vad betyder inte kvantfysiken, vad betyder inte ny kunskap om universums väldighet och vad betyder inte en elektronik som gör att detta mitt bibelstudium, på ögonblicket när det publiceras, kan tas emot t o m i det fjärran Tasmanien.

Det har hänt så mycket att Jesus i många avseenden är skymd,  inte bara för mig utan för många. ”Utstrålningen av Guds härlighet” som Hebreerbrevets författare talar om har även för mig skymts inte bara av vetenskapliga nyupptäckter utan också av insikter i den obönhörlighet som råder här på jorden. Det är som vore slumpen starkare än en Gud som bär omsorg om oss. Men nej så kan det inte vara. Men jag har svårt att reda mig mot att skapelsens Gud  skapar på slump och att evolutionens krafter är hans redskap.

När Hebreerbrevets författare talar om Jesus som en avbild av Guds väsen förbinder han detta med att Jesus renar från synden. I detta är jag en Ande och en själ. Jag vet vad det innebär av rening och nyansats som tron på Jesus innebär. Denna rening och denna nyansats är, synes det mig, det enda som kan rädda oss från den hotande katastrof som just nu tornar upp sig som ett hot bortom kriget i Ukraina.

Själv vill jag därför  vara en man i den okände författarens av Hebreerbrevet efterföljd. Jag vill ge mitt liv för att det som en gång började med Jesu framträdande skall få fullföljas. Jag vill förtydliga Jesus under en epok som ägnar sin tid åt att förtydliga annat.