Bibelstudium i Vivalla den 11 jan 2023

Livet finns i Guds son

6Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen. 7Det är tre som vittnar: 8Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga. 9Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son. 10Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son. 11Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. 12Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet. 1 Joh 5:6-12

Först ett råd, läs texten ovan som vore den förkunnelse. Man glömmer annars gärna att Nya testamentet till allt annat också är en återspegling av  de första kristnas förkunnelse. 

Orden ovan är uttalade i en tid då sammanhållningen i en specifik lokal kristen gruppering  hotades av upplösning. Man var inte överens i sin tro på  Jesus Kristus.   Jesu mänsklighet förnekades av vissa och i och med det hotades den kristna tron i sina grundvalar. För att rädda det som höll på att gå förlorat trädde därför den för oss i övrigt okände författaren till 1 Johannesbrevet upp. Han gjorde det i en  förkunnelse vars syfte var att återställa ordningen. Jesus skulle åter få bli den han innerst inne var.

För honom hade Jesus kommit ”genom vatten och blod”.  Vatten betecknar Jesu dop Det  betyder att Jesu dop var en sida av det för Jesus karakteristiska. Blod står för Jesu död på korset och var det andra som kännetecknade honom.

Till Jesu dop hör Jesu kallelse. Jesus döptes för att upprätta människor och föra dem tillbaka till Gud. Detta skedde i ord och handling. Om detta handlar för den delen det mesta  av innehållet i evangelierna. 

Blodet i sin tur syftar på korsfästelsen och i förlängningen också på vad korsfästelsen kom att innebära. Människor gripna av Kristus uppfattade med rätta att korset stod för försoning och upprättelse. De visste också att detta offer, denna försoning och denna upprättelse skulle genom dem föras vidare och detta skulle i sin tur leda till ständigt nya offer och därmed också till ständigt förnyad upprättelse.

Till detta kommer för Johannesbrevets författare att Jesu verk behövde bekräftas. Detta skedde genom Anden, d v s ytterst av Gud. Detta i sin tur ledde till den exklusiva tron att ” Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet”.

För mig kan denna Johannesbrevets förkunnelse överföras till oss sena tiders kristna. Vi får lära oss att förankra vår tro i just vattnet och blodet. Det betyder att vi tar till oss vad Jesus gjorde i sina möten med sin omgivning och att vi lägger tyngdpunkten vid vad som skedde vid korset.

När så sker blir vi i hög grad enkelspåriga. Vi drar in Jesus i allt vad vi ser och hör.

Så förstådd blir kristen tro aldrig något vid sidan om, aldrig något som enbart hör privatlivet till. I stället omfattar kristen tro allt. Att våga både tro och säga detta kräver andlig styrka utöver det vanliga. Anden behöver mer än någonsin stötta oss. Det behöver gå så långt att också vi säger som Johannesbrevets författare. ”Den som har hans son har livet”. Däremot är det mera tveksamt som vi även skall ta med tillägget: ”Den som inte har Guds son har inte livet”. Det är förmodligen klokast att överlåta den saken till Gud.