Bibelstudium i Vivalla den 18 jan 2023

Förankringen i Kristus, det är hela hemligheten med min tro. Det är på Kristus jag förlitar mig.  Vad det innebär belyses bl a när Johannes i texten nedan låter Jesus tala i sitt evangelium. Här gäller inte ”som det står är det sagt”. Skall man finna Jesu egna ord finner man dem lättare i kärnord hämtade från de synoptiska evangelierna (Matt, Mark, Lukas). Däremot blottar Johannesevangeliets Jesusord innebörden i Jesu ord. Dessa talar om för oss vad Jesus vill ha sagt.

Mot den bakgrunden läser jag följande ord lagda i Jesu mun.

Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. ³⁷Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. ³⁹Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, ⁴⁰men ni vill inte komma till mig för att få liv. (Joh 5:36 b-40)

Vad detta bibelord vill ha sagt är att det går en brygga mellan det Jesus sade, gjorde, verkade och Gud. I Jesus uppenbaras Guds hjärta, Guds innersta vilja. Den sanningen har jag tagit till mig av hela mitt innersta.  

Denna min inställning gör det inte lätt för mig. Gud, d v s allt livs källa och ursprung, skickar också ut andra signaler än det Gud förmedlar till oss genom Jesus. Vi lever och vi dör, det växer och det vissnar, allting med en obönhörlighet som mer vittnar om livets  obönhörlighet än om Jesu Gud. Men jag släpper inte taget om Jesu Gud. Tron på honom driver mig framåt. Förtvivlan tillåts aldrig ta över. Trots allt jag ser och hör är Jesus mitt innersta fäste.

Det säger jag som läser bibeln historiskt kritiskt. I inledningen till detta bibelstudium vittnade jag om denna min inställning med ord så klara som vore de av kristall. Andra gör inte som jag. De forskar i skrifterna utan att vika från ett enda ord i den Heliga Skrift. De ställer upp bakom motsägelser så stora att man hisnar. De bortförklarar i bibeln prisade massakrer. De vägrar att tro på det uppenbara att bibeln är en samling skrifter med det mest skiftande innehåll. Bara så att de missat en sak, upptäckten att Jesus talar i Skriften och att Jesusorden tar död på allt detta andra.

Inte för att jag alltså förstår logiken i Jesu genom Johannes förmedlade tal. Det är långt ifrån uppenbart att bibelordet i alla stycken vittnar om Kristus. Men jag tror ändå att det är så. Därför läser jag bibeln utifrån Kristus, tolkar utifrån honom och låter bibelordet bli helgat av honom. Det går inte ihop, men det är fästet i mitt liv.

Jag föreställer mig att det är med mig som med andra som tar verklighetens vittnesbörd på allvar samtidigt som de tagit Jesus till sitt hjärta. Det kan inte gå ihop för dem, lika lite som det går ihop för mig. Ändå tror dessa människor, tror därför att det ger riktning och mening. De gör det utan att samtidigt blunda för och förneka den obönhörliga verklighet som omger dem.