Bibelstudium i Vivalla den 1 mars 2023

Under sitt liv på jorden uppsände han (Jesus) med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. ⁸Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, ⁹och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, ¹⁰av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek. (Hebr 5:7-10)

Det är trons Jesus Hebreerbrevets författare har för ögonen när han här vittnar om Jesus. Det är den bild av Jesus som vuxit fram i hans inre från det han kom till tro och framåt. Det är med denna trons Jesus han lever bland sina kristna trossyskon och det är med samme Jesus inom sig han möter sin omgivning.

Han är alltså som en av oss nutida kristna som formar våra liv utifrån att vi har Jesus för ögonen. Och som en av oss träffar han rätt i sin tro eller träffar han fel. Rätt när trons Jesus hjälper oss leva, fel när det vi tror och är uppfyllda av  leder oss vilse.

Jag kan här inte låta bli att i en parentes tillägga att trons föremål, vad de nu än är, styr vare sig  vi är kristna eller inte. Styr fel eller styr åt rätt håll. I mötet med verkligheten avgörs lödigheten i människors tro. Tro gör nämligen alla. Det som skiljer oss åt är trosföremålen.

Men nu gäller det trons Jesus som Hebreerbrevets författare har för ögonen. I den text som är återgiven ovan ser författaren en Jesus som kämpar för sitt liv och blir  bönhörd, bönhörd därför att han i lydnad för Gud gick in i lidandet.

Här är alltså korset centralt , dessutom förstått och tolkat av en hängiven Jesusanhängare. Men det slutar inte här. Författaren följer den korsfäste och uppståndne in i dennes himmelska härlighet och ser hur Jesus i himmelen fortsätter sitt verk, nu  som den fullkomnade översteprästen och som sådan fullkomnar det försoningsverk som tog sin början vid korset. Detta oss till godo som lyder honom, d v s satt vår tilltro till samme Jesus.

Men hur är det med allt detta? Kan vi sätta tilltro till denne Jesusanhängares bild av Jesus? Det är här som alltid när lödigheten av trosutsagor skall prövas, vare sig de har kristet förtecken eller inte. Verkligheten avgör. I det här fallet den verklighet som faller ut när vi i tro vilar i att Jesus i sin himmel ber för oss inför sin Fader.  Blir nämligen resultatet att vi omvandlas i vårt inre till Jesuslikhet blir vår tro något livsomvandlande.

Kristen tro visar nämligen sin sanning i sin kraft att förvandla människor till Kristuslikhet och på motsvarande sätt sin osanning i sin oförmåga att beröra människors innersta. Till sitt innersta är kristen tro inte teori utan praktik.

Hur är det då, frågar jag mig, med mig själv? En gnutta av tro är mig given. Jag förlitar mig på att Jesus talar väl för mig i sin himmel och att förlåtelse inte bara är ord utan verklighet. Så beroende är jag av denna min tro att jag behöver leva i en daglig förlåtelse.

Men i övrigt är jag blind, förblindad av min egen ofullkomlighet. Kanske finns det någon mening i min blindhet säger jag mig. Det är inte jag som skall se min Kristuslikhet, andra skall göra det.