Bibelstudium i Vivalla den 22 mars 2023

Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. ²Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. ³Alla åt de samma andliga mat, ⁴och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. ⁵Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. ⁶Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. 1 Kor 10:1-6

Paulus trodde att det var som det var sagt. Det gjorde alla på den tiden. Källkritik var ännu inte uppfunnen. Så det gammaltestamentliga budskapet om befrielsen från Egypten, ökenvandringen och märkligheterna i samband med detta var för Paulus bokstavlig sanning. 

Paulus trodde att det var som det var sagt och det måste vi sentida kristna ha respekt för. Att han dessutom tolkade insiktsfullt skall vi inte bara ha respekt för utan dessutom tacka Gud för. Om något är bokstavligt sant så är det att det kan gå i grunden fel om så våra grundläggande föreställningar är de allra bästa. Och det är just detta Paulus visar i texten ovan.

Varje kultur bärs upp av sin föreställningsvärld. Nästan varje andetag, nästan varje ord, nästan varje bedömning, nästan varje fördömande, nästan varje lovprisning i det offentliga rummet bär spår av den föreställningsvärld vi lever i. Så är det i väst, så är det i öst. Vi har vår sanning och de har sin. Lyssna på vad som sägs om kriget i Ukraina, väst har en sanning öst en helt annan. Och ta det som ett bevis på att vi alla är infångade i den kultur som är vår.

Detta gäller också oss som kallar oss kristna och bor i Sverige. Vi har en föreställningsvärld som förhoppningsvis, förutom att vi är präglade av det för vår kultur typiska, också är påverkad av vår tro. Och den tron har sitt centrum i Jesus och med Jesus har följt att också vi fått del av det utvalda folkets öde, med sitt uttåg ur Egypten, med sina prövningar i öknen och med sin bosättning i det förlovade landet.

Och den traditionen skäms vi inte över, åtminstone inte om Jesus får styra vår tro och våra föreställningar. Tvärtom är vi stolta över vad vi fått del av, så stolta och så övertygade att vi vill att det vi tror på skall bli allas egendom.

Helt allmänt är det nyttigt att ställa sig undrande till sitt eget sammanhang. Det duger inte att kritiklöst ta till sig de sanningar som sköljer över oss under all vår vakna tid. Ett kritiskt ifrågasättande är inte bara nyttigt utan t o m nödvändigt. Det är inte bara nödvändigt för det ryska folket att se igenom den propaganda som sköljs över dem, det är också nödvändigt för oss. Gör vi inte det blir vi offer för föreställningar som idag kallas sanning och i morgon lögn. 

Detta säger jag inte i främsta rummet för att racka ner på våra ledande politiker eller visa mitt förakt för ett folk som ställt sig i kö för att göda sin samtids influencers. Jag gör det främst för att sända ett varningens ord till mig själv och till min samtids kristna. Och jag gör det med aposteln Paulus bakom ryggen.

Vad Paulus idag vill säga  är att det kan gå snett trots den bästa av utgångspunkter. T o m de som läser in Jesus inte bara i historien utan också i sin egen historia, kan gå förlorad. Detta därför att även kristna kan göra tvärtemot vad de påstår. De hyllar Jesus med sina ord men är som Paulus uttrycker det ”avgudadyrkare”.

Slutligen saknar Paulus varnande ord mening  om de  är riktade till såna som ändå inte lyssnar. Men de har mening om de är riktade till mig personligen. Då kan orden verka förnyande.