Bibelstudium den 3 maj 2023

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, ¹⁰som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. ¹¹Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör. 1 Thess 5:9-11

I dessa versar i slutkapitlet av Paulus första brev till de kristna i Thessalonike är  brevets hela innehåll inneslutet. Samtidigt ges insikt i trons väsen, både det i tron som är allmängiltigt över tid och det som är bundet till omständigheter och föreställningsvärld.

Det allmängiltiga, det som vi kristna skulle kunna kalla trons själva grundfaktum är upptäckten att  Jesus har dött för oss. När jag insett att korsets djupaste innebörd är kärlek, en kärlek som når ända in i nutid och i nutiden ända fram till mig, har jag fattat vad kristen tro handlar om. Alla andra utgångspunkter leder på ett eller annat sätt vilse.

Det andra kan vi kalla tron som förhoppning. Denna förhoppning uttrycker Paulus dels genom att tala om att ett liv i tro innebär att vi genom tron lever tillsammans med den uppståndne Kristus. Dessutom att detta liv i tro inte är begränsat till vår tid här på jorden. Det sträcker sig in i evigheten. Paulus uttrycker denna förhoppning i orden; vi skall inte bli offer för vreden utan vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus.,

Det tredje som vi kan läsa ut ur bibelordet ovan kallar jag tron som föreställning. För att komma åt denna tanke får vi ta ansats i de ord Paulus fogar till löftet om liv tillsammans med Kristus. Han skriver att livet tillsammans med Kristus gäller vare sig vi är vakna eller sover.

För att förstå vad Paulus menar behöver man läsa hela Thessalonikerbrevet i sitt sammanhang. Brevet betraktas som det tidigaste av alla brev som Paulus skrev. Och han skrev det i en tid av het förväntan. Jesus skulle inom den allra närmaste framtiden komma tillbaka. Inte ens döden skulle komma emellan. Levande skulle de kristna ryckas upp till till himmeln till ett liv i salighet. Problemet var bara att det i församlingen fanns de som dött. Hur skulle det bli med dessa som bildlikt talat sover. Dessa utlovas av Paulus att också dessa skall få tillhöra de saliga.

Därmed är bibelordet ovan sammanfattat i tankarna om tron som faktum, som förhoppning och slutligen som föreställning. 

Av dessa tre är tron som faktum grundläggande. Missar vi att Jesus dog av kärlek till oss har vi missat allt. Sen hjälper det inte vad vi än lägger in i den tro som vi bygger våra liv på.

Tron som förhoppning är något vi behöver. Den är vår tröst när livets vedervärdigheter grinar oss i ansiktet. Men förhoppningen får aldrig läggas till grund, grund är alltid Kristi kors.

Tron som föreställning visade sig i Paulus fall vara falsk. De kristna i Thessalonike fick aldrig se någon Jesus som kom tillbaka på sätt som Paulus antyder i vår text och lägger ut i kapitel fyra i sitt brev.

Av detta lär åtminstone jag mig att det gäller att skilja mellan tron som faktum, tron som förhoppning och tron som föreställning.