Bibelstudium den 10 maj 2023

Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda  mod, ger de modlösa kraft. Jag skall inte ständigt hålla räfsts, inte vredgas för evigt – då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.  Jesaja 57:15 f

Innehållet i Jesaja 40-55 är är speciellt. Den profet som där talar till de till Babylon fördrivna, målar upp en hoppets bild av Guds kärlek och folkets självutgivande offer och befrielse.  För oss kristna aktualiseas bilden av vår frälsare. Det är en frälsare som i sitt eget offer öppnar vägen till andras välgång.

Avslutningen av Jesaja, nämligen kapitlen 56-66, är inte lika enhetlig. Profetiorna där går åt skilda håll. Frågan är om det är en enda profet som här talar. 

Slutligen hålls hela Jesajaboken  samman av profetior tillkomna i en speciell profettradition, Jesajatraditionen, vars upphovsman var profeten Jesaja som levde på 700-talet före Kristus.

Som jag ser det finns det fortfarande i dag en rad  profettraditioner, traditioner burna av budskap med anspråk på sanning, ofta absolut sanning. Och som det var med Jesajatraditonens profeter är det med deras nutida efterföljare. De hålls sinsemellan samman av  likartad motivbildning och likartade syften.

Profetior av endera slaget kan vi inte undgå. Livet igenom får vi bana oss väg genom profetior av de mest olikartade slag. Läs avslutningen av Jesaja bok, kapitlen 56-66, och du får profetior av de mest skilda slag levandegjorda för dig.

För oss kristna är Kristus  visserligen mer än en profet, men också en profet. Utan att vi tänker på det läser vi honom till vardags som den profet som vägleder oss på vår väg genom livet.  

Den profet som talar i dagens bibelord ser jag på motsvarande sätt som en föregångare till Jesus, en gudainspirerad man som talar till oss på vår väg genom livet.

Denne profet  ställer det upphöjda och heliga mot det jordiska och lilla. Evigheten oförstörbarhet mot det dödligas tillfällighet där det som en dag lever och blomstrar  den andra  dagen vissnar bort, försvinner och blir till intet. Inför denna sanning hotas människan att drunkna i sin egen modlöshet.

Men för profeten är inte dessa sanningar hela sanningen, f a inte hela sanningen om tillvarons Gud. Gud må verka brutal,  av profeten uttryckt med orden att Gud inte ständigt håller räfst, inte ständigt vredgas. Med vårt sätt att tänka är Gud inte enbart den verklighet som har slumpen som sitt redskap och obönhörligheten som sitt kännetecken. Men Gud är för profeten mer än detta. Gud  ger också ”den försagde mod och de modlösa kraft”. Med den verklighet som är vår tids, låter Gud oss se en verklighet som är större än slumpens. Gud hjälper oss att ana hans närvaro i det lilla. Han upprätthåller våra tankar om eviga värden och höga ideal.

Varför sker då detta? Profeten svarar; därför att människan inte kan stå ut med sin litenhet för då skulle ”livsanden förgås (på) de levande väsen han skapat”.

Så sant som det är sagt, mer sant nu än någonsin. Fastnar människan i sin egen litenhet och i sin egen obetydlighet orkar hon inte leva. Detta inte bara uppenbart för dem som tar sina egna liv utan också för oss andra. Utan visioner av det heliga blir livet till ett allas krig mot alla där segern visserligen förlänger livet och livskänslan men inte omvandlar livets villkor.

Är inte textens profet, sprungen ur Jesajatraditionen, en föregångare till Jesus. Det för Jesus kännetecknande var att han utan reservationer upphöjde Gud, och därmed också dennes obegripliga storhet. Detta gjorde Jesus samtidigt som han gav oss bilden av en Gud som är den enskilda lilla människans vän. Oförmedlat redovisade vår frälsare dessa båda bilder av Gud, detta utan att släta ut den ena sanningen för den andras skull.

Den ena sanningen så viktig som den andra, obönhörligeten därför att Gud framträder som den obönhörlige, omtanken och kärleken därför att också dessa egenskaper hör Guds verklighet till.

Om profeten i dagens text vet vi inte mycket, om Jesus desto mer. För oss kristna återspeglar  detta andra, omsorgen om det lilla, kärlekens offer, rättvisan, förlåtelsen, och upprättelsen Guds väsen. Detta skedde genom honom som vi inte nöjer oss med att kalla profeten utan hellre Guds son.