Bibelstudium den 22 juli 2026

Jesus på härlighetens bergUngefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Luk 9:28-31

Berättelsen ovan återfinns i alla de synoptiska evangelierna (Matteus, Markus, Lukas). Den saknas således hos Johannes.

För mig öppnar sig denna text när jag har våglängden verkligt/föreställt inställd. Det betyder när jag inser den mänskliga verklighetens två sidor där den ena är det påtagligt verkliga, den andra det föreställda. Båda sidorna lika nödvändiga. Bara så att de två sidorna behöver spela samman på ett för sammanhanget relevant sätt. Men så blir varken fallet när det påtagligt verkliga blir allt eller när det föreställda tränger ut verkligheten. Förenklat uttryckt; varken de människor för vilka nio gånger nio är åttioett äger allt som är värt att veta, eller de som upplever de egna föreställningarna som det det enda verkliga. Det påtagliga och det upplevda behöver leva i kritisk samverkan för att vi skall bli de människor vi är menade att vara.

I berättelsen ovan är berget det verkliga och härligheten det upplevda, människan Jesus det verkliga och den förhärligade Jesus det upplevda.

Och i förlängningen tjänar studier av den historiske Jesus den ena sidan av saken, upplevelsen av den gudomlige Jesus den andra.

Så är det för den delen med det mesta. Min hustru kan förstås utifrån sina förmågor men också utifrån min kärlek till henne. Båda behövs för ett gott äktenskap.

När det nu en gång är så nalkas jag texten om Jesus på förklaringens berg realistiskt. Jag ser att de tre evangelierna i sak överensstämmer. Och jag noterar laddningen i berättelsen. De lärjungar som slutit sig till Jesus hade gjort ett farligt val. Den upplösning som stod för dörren lovade inte gott. Med upprorsmän handskades inte överheten med varlig hand. Jesus på härlighetens berg var en Jesus som väntade på allt annat än härlighet. 

Men skulle jag stanna där blev det inte mycket av min kristendom. Jag behöver visionen av den gudasände frälsaren för att kunna leva ut min innersta tro. 

Jag drar med evangelisterna in både Mose och Elia i händelserna på härlighetens berg. Otvivelaktgt tillhör de båda det jag ovan kallat det föreställda. Varken Mose eller Elia var således fysiskt närvarande, däremot upplevdes de närvarande. Deras plats var att förstärka lärjungarnas upplevelse av att tillhöra en mästare som var förbunden med Guds storverk med sitt utvalda folk. De fanns där för att ytterligare förvissa lärjungarna om att den man de följde hörde till Gud. Detta desto viktigare utifrån det som inom en snar framtid väntade Jesus när han vände sina steg till Jerusalem.

Och för mig en sentida läsare av evangelierna förstärks jag i min övertygelse att Jesus skall läsas med Gamla testamentets löften i bakgrunden. Med Mose och Elia tillhör Jesus de av Gud utvalda med uppgift att göra Guds vilja känd.

Detta tror jag samtidigt som jag inser att min tro vilar på visioner förankrade i händelser med bottnar i påtaglig sanning.