Bibelstudium den 16 sept 2026

Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. 30När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 31Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed. 5 Mos 4:29-31

Jag får inte liv i 5 Moseboken om jag inte ser den som en efterskrift lagd i Mose mun riktad till ett Israel i behov av grundläggande förnyelse för att överleva. Till det yttre speglar den förhållandena på Mose tid, men  läst med av bibelkritk öppnade ögon är den en maning till förnyelse på ursprunglig grund riktad till ett folk hotat av  yttre som inre upplösning. Och kvar av det ursprungliga är ”det förbund” Gud ”ingick med dina fäder och bekräftade med ed”.

Det är på detta förbund allt hänger vare sig vi heter Israel eller är kopplade till den välsignelse som givits Israel via vår frälsare Jesus Kristus.

När detta skrivs har jordskredet i Nepal inträffat med all sin död och ödeläggelse. Att i det läget tala om en barmhärtig Gud känns närmast som ett hån. Gud alltings skapare och uppehållare kan vi med  skäl tala om men att kalla Gud barmhärtig känns främmande.

Lika främmande nu som när femte Moseboken kom till. Då, förmodligen på femhundratalet före Kristus, hotades Israel av såväl andlig som reell upplösning. Men just i det läget erinrade  återberättaren av historien om Israels befrielse från fångenskapen i Egypten  om en Gud som i sin barmhärtighet valt ut Israel som sitt egendomsfolk och befriat det.

Barmhärtigheten lät återberättaren av den heliga historien lagd i Mose mun vila i utväljelsen. I denna utväljelse visade sig Gud barmhärtig, barmhärtig i den meningen att Gud  återigen räddade Israel. Det som en gång skedde när Mose förde sitt folk ut ur fångenskapen i Egypten återupprepades i ett skeende långt senare när Gud återigen räddade sitt folk, nu från inre och yttre upplösning. Den räddningen skedde i samband med att  den judiska tron reformerades i den rekonstruktion som den 5 Moseboken omvittnar i sin återberättelse av den heliga historien.

Sedan återupprepas mönstret gång på gång. Gud må av oss förnimmas som ”slumpguden”, när detta skrivs understruket av jordskredet i Nepal, men detta är inte hela sanningen.

Det var inte hela sanningen för Jesus på korset, där den före andra utvalde överlämnades till döden på ett kors utan att Gud ingrep. Gud teg när Jesus ropades ut sitt ”min Gud, min Gud varför har du övergivit mig”. Han teg ända till den tredje dagen.

Och så har det fortsatt. Gud tiger när vi som i en tid av massiv sekularisering närmast pulvriseras av en omgivning som gjort sig själva till gudar. Gud tiger ända till den dag nya möjligheter visar sig för oss som  Gud ”utvalt” och som tillsammans med 5 Mosebokens författare söker Herren av ”hela sitt hjärta och med hela sin själ”. ”Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed”, för att i ett citat ytterligare sammanfatta det budskap dagens bibelord förmedlar.

Det är en smal spång jag här har beträtt när jag hänvisar till Guds utväljelse som vägen till att finna Guds barmhärtighet. Att den ledde Jesus till korset gör den inte bredare.Men överväldigad av katastrofen i Nepal ser jag annan väg.