Bibelstudium den 10 juni 2026

Johannes döparen förkunnade: Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.« Matt 3:11 f

Runt min prästvigning i dec 1962 hade jag en relation till en flicka där jag ville men hon tvekade. Mycket snart visste hon att vi inte passade ihop. Om jag får säga det själv skötte jag hennes nej föredömligt. Jag kämpade på så väl för att få behålla det jag redan mist att flickans föräldrar öppet visade mig sin uppskattning. Till historien hör att även jag snart  förstod att skilda vägar var bäst för oss båda. Den insikten  öppnade för mig vägen till bestående kärlek och trohet. Om jag får säga det själv  finns det ingen som jag så högt älskar som min hustru Gunlög. Att hon idag är svårt dement och sitter i rullstol gör ingen skillnad.

Hur kunde jag en ung man med passioner klara det hela så väl? Jag påstår att det berodde på min vigning till präst. Den formade mitt beteende. Förpliktelsen till mina prästlöften tvingade mig in på rätta vägar, för att säga det kort.

En symbolisk handling i dec 1962, en handling som inte går att ta på, kom att styra mitt sätt att vara. Så är det med vissa symboliska handlingar. De formar framtid, en del mer, andra mindre.

Alla låter vi oss klädas  i sådana symboliska handlingar även om vi inte talar om det. Ofta kan en utomstående läsa av vilka. De ger sig till känna i klädedräkt, beteende, tankar och handlingar.

Kort uttryckt påverkar dessa symboler, beroende på hur integrerade de är i vår personlighet, vårt sätt att vara  och formar så vår livsvandring.

En symbolhandling av detta slag är det kristna dopet. Dess syfte är att inverka på vårt liv både till det yttre och till det inre. Det  kan som min prästvigning en gång inverkade på  en relation som inte bar, påverka mycket men den kan också skjutas undan. Då får den ingen betydelse alls och tvingar andra symbolhandlingar att  ta vid. Livet måst ju  gå vidare och det gör det inte utan någon form av växelspel mellan det synliga och det osynliga, mellan verklighet och symbolhandling.

Detta sagt av många skäl, bland annat därför att textens johannesdop skall placeras i sitt sammanhang. Det dopet hade sin mening, jesusdopet med sin ande och sin eld en annan. Hur mycket beror av hur mycket mening vi ger respektive symbolhandling.

Under loppet av ett antal månader från slutet av 1962 till långt in i 1963 lät jag min prästvigning verka fullt ut. Det var det bästa jag gjort både för mig själv och för henne som jag då trodde var min älskade.