Bibelstudium den 5 aug 2026

Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. 2 Tim 4:3 f

Begreppet den sunda läran står rimligen för den rätta tolkningen av de judiska trostraditioner som mynnade ut i och fullkomnades i historien om Jesus, hans död och uppståndelse.

Men kan man kalla tron en lära frågar jag mig. Är inte tron mer budskap än lära?

Pekar i oklar riktning gör för den delen mycket i de båda breven till Timotheos. Att det inte är Paulus som hållit i pennan är uppenbart. Den som skrivit ner breven har både ett annat språk och en annan begreppsapparat än aposteln. Vi har att göra med ett brev skrivet i Paulus efterföljd. 

Brevets avgörande plus är att det läser in Jesus bland det som är menat att styra både håg och handling. Men kristen tro är mer än lära. Den är en livshållning där händelserna vid korset speglar en kristens liv i  såväl smått som stort. Att den livshållningen leder fram till en lära är visserligen sant, men en flexibel lära, öppen för mycket dock ej för det som motsäger korsets sanning.

I min värld är associationerna till korset så avgörande att dessa lett mig till en historisk prövning av bibeltexterna, detta inte så sällan av ett utmanande slag. Jag vågar se bibeln i sin helhet som återgivning av en verklighet som inte flyr för att själv låta sig prövas. Själva korset tvingar mig att se det så.

Denna hållning leder till en bibelkritik av av ett slag som inte skyr att läsa in mänskliga bevekelsegrunder till och med  i uppenbarelsen. En för mig legitim  bibelanalys  läser alltså inte enbart av bibelns sanningar utan prövar dem samtidigt.

I och med detta berikas bibelanalysen. Detta eftersom bibeltexterna ofta så oförblommerat speglar att t o m bibeltexten är besmittad av mänsklig svaghet, ja t om av ren ondska. Detta även i texter med de högsta anspråk, ja särskilt där. Detta påstått i strid med den heliga textens egen syn på sin egen orubbliga auktoritet. 

Ta detta bibelstudium som ett exempel på detta mitt sätt att handskas med bibeln. Den sunda lära som Paulus eftersöker hos andra prövar jag honom själv emot. Och vad jag funnit är att Paulus i de båda breven till Timotheos inte är Paulus utan en av hans efterföljare. Dessutom att denne efterföljares  tal om sund lära nog har skäl för sig men inte på ett fullödigt sätt fångar det för Jesus specifika. Det denne däremot har att säga om ”dövörat” gentemot sanningen och om det förkastliga i ”legenderna” är ord som visar att denne pauluslärjunge trots allt är en man som lever för den tro han förkunnar.