Bibelstudium den 19 aug 2026

22Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 23Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 24han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 25Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör. Jak 1:22-25

Texten ovan är hämtad från Jakobs brev. Detta brev speglar hur det blev när förvirringen lagt sig efter dramatiken kring Jesus. De första kristna församlingarna hade börjat ta form och vad Jakobs brev anbelangar också vardagens problem.

Och dessa problem  tycks vara tidlösa. Då som nu gäller att den kristna tron måste göra skillnad. Så förutsätts av den välbeställde kristne att denne förstår att han inte äger förtur före de sämre beställda. (Jak 2:1-13)

Varför frågar man sig? Vad är det  som åstadkommer att jag som rik och ansedd kristen inte längre tillåts spegla mig i min egen självbild när jag betraktar dem som har det sämre än jag. Jakobs, brevförfattarens  eget svar lyder att den som blickat in i ”den fullkomliga lagen, frihetens lag” och håller sig till den ”blir salig genom det han gör”. Till det hör bland annat  att inte se ner på de i församlingen som har det sämre ställt. 

Frågan blir nu vad uttrycket ”den fullkomliga lagen, frihetens lag” konkret står för. Om det tvistar emellertid de lärde. Detta därför att det inte ges något entydigt sammanhållet svar på den frågan. Svaret måste därför bli personligt. För min del hamnar det i min egen upplevelse av vad som för mig varit och är det bärande i kristen tro. Och för den delen också vad det är i den kristna tron som jag funnit göra skillnad. 

För Jakob står ”den fullkomliga lagen, frihetens lag” som uttrycket används av honom för kristen tro i sin helhet. I ”den fullkomliga lagen, frihetens lag”sammanfattar han  allt.

För mig är detta allt korset på Golgata. Det betyder Jesu offer för människans skull, vilket innebar utblottning i absolut mening.  Till och med Gud hade övergivit honom. Detta samtidigt som den utblottade i dödsögonblicket inte överger sin Gud, utan lämnar sitt liv i dennes händer. För mig vänder detta offer så förstått upp och ned på allt. Det skapar en ny värld med nya förutsättningar. Uppståndelsen är nog viktig, men den är en konsekvens av vad som redan skett i det fullkomnade offret.

Det är med detta för ögonen som mitt inre förvandlas till kristuslikhet och med kristuslikheten också nya ögon och nytt sinne. Jakob må kalla detta nya frihetens lag. Jag talar hellre om  den lag som fullkomnas i offret, kärlekens lag.

Själv vill jag inget hellre än att detta Jesu offer skall visa vägen Men detta fick varken Jakob, Paulus eller  någon av de andra apostlarna uppleva. De gamla livsmönstren gick inte att utrota. Om inte på annat sätt visar alla de tillrättavisningar som de nytestamentliga breven består oss med på detta tragiska faktum.

Men korsets verklighet rår trots det  ingen på. Inte heller de ansatser till nytt liv som ges oss som är hängivna detta kors.