Bibelstudium den 26 febr 2025

              Underbara är dina lagbud, därför lyder jag dem. När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd. Jag lyssnar begärligt, med öppen mun, ty jag längtar efter dina bud. Vänd dig till mig och visa mig nåd, som du gör med dem som älskar ditt namn. Led mina steg, som du har lovat, låt ingen ondska få makt över mig. Befria mig från människors förtryck, så att jag kan följa dina befallningar. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar. Tårar strömmar från mina ögon, för att man inte håller din lag. (Psaltaren 119:129-136)

             Psaltaren 119 en konstprodukt, en redigerad sammanfattning av Psaltarens fromhet. Begynnelsebokstaven i varje stycke i den hebreiska texten står i alfabetisk ordning. Stycket ovan går under namnet Pe-strofen. När och hur psalmen ovan tillkommit vet ingen.

            Det från Gud komna ordet kan heta mycket lär vi oss här. Det kan heta lagbud, bud, stadgar, ord,  om vi begränsar oss till textstycket ovan. Mer därtill om vi vidgar blicken. Vad Guds ord heter spelar mindre roll. Det viktiga är sammanhanget. Och sammanhanget talar sitt tydliga språk. Det ord som kommer från Gud förmedlar närhet, ledning, befrielse och uppenbarelse ser vi när vi läser texten noggrant.

             Det ord som kommer från Gud är alltså mer än ord. Det förmedlar något vi behöver för att kunna leva på ett sätt som de till Gud överlåtna behöver. Här avses judiska fromma, vi tolkar in oss kristna som med Jesus lever på den judiska fromhetens grundval. Men inte ens där går gränsen menar jag och med mig en samlad kristenhet. Till Guds ord hör ytterst allt tal som är mer än ord. Det är ord som förenade med verkligheten  förmedlar liv.

            Detta behöver jag för egen del inse när jag lyssnar på predikningar som i långa stycken svär mot innehållet i det ord som predikanten fått i uppgift att förmedla. Tolkningen kan vara riktigt trots att den uppenbart är felaktig. Förmedlar ordet ytterst Kristi försoning är ingenting fel menar jag som har mitt hjärta förankrat i Kristi försoning.

            Å andra sidan kan den mest korrekta utläggning av Guds ord leda fel. Det blir fel när ordet  i realiteten kopplar till en annan verklighet än den förkunnar.

            Vad jag här säger låter sig generaliseras. Nog är det viktigt att den som talar inte ljuger eller  inte förmedlar fakta som sedan  inte håller. Men i det mänskliga samlivet är den innebörd som döljer sig bakom det sagda det bärande.

            Teknik, vetande, kunnande är visserligen avgörande för oss människor. Det bevisat sanna har gjort underverk på vår jord. Men det sanna behöver stå i gott sammanhang för att kunna verka det goda. Det behöver vi ständigt påminna oss om.

Bibelstudium den 19 feb 2025

2»(Gud sade )Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.« 3Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt.

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. 4Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: »Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.« 5Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.

6När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 7Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas. 8Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp. 9 Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under. 10När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.

Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 2bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 3Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.« (utdrag från Jona 3 och 4)

Vad jag förstår är Jona bok bibelns enda skröna. Det är också i den egenskapen den är Guds ord. Och skall det preciseras närmare är det karaktärsteckningen av profeten Jona i denna bibelbok  som avslöjar att även profeten Jonas bok är ett skarpslipat Guds ord.

Teckningen av Gud är annars den traditionella. Gud står över mänsklig vishet. Gud vet vad han vill och gör det som skall göras oavsett vi om vi förstår det eller inte.

Nog förstår vi förstås en del även av detta. I den andra delen av Jona bok skonar exempelvis Gud staden Nineve som gjort bättring i säck och aska. Gud är ju en rättfärdig Gud, påpekar författaren till Jona bok. Och vem stämmer inte in i detta.

Problemet är inte Guds rättfärdighet utan Jonas. Jonas rättfärdighet hade nämligen blivit honom till last. I sin rättfärdighetsiver krävde denne att Gud skulle handla som Jona höll för riktigt.  Men det gjorde inte Gud. Gud hade sin egen rättfärdighet.

Och denna rättfärdigheten förutsätts i Jona bok vara vara uppenbar om än i viss mån svårgripbar. Åtminstone är den svårgripbar för mig och då särskilt i de passusar som avslutar boken (f a episoden om kurbitsträdet).

För att inte tala om att jag själv aldrig blivit riktigt klar över Guds handlande över huvud taget. Jag anar ofta  meningen men ser den aldrig riktigt klart. För mig är det endast de naturvetenskapliga ”laboratoriernas övermänniskor”, den krets av snillen som får våra nobelpris, som vet något om tillvarons inre mysterier. Våra professionella etiker däremot må säga de mest kloka ord om rätt och fel, moral och omoral, men tvingas ofta famla och erkänna sig inte veta.

Men nu var det Jonas rättfärdighet och i förlängningen vår som är problemet,  inte Guds, åtminstone inte i Jona bok.

Jona får i denna bibelbok tjäna som exempel. Dennes hållning där han försöker smita undan sitt ansvar, är kännetecknande  för oss alla. Hans brösttoner till Gud är också typiska, inte minst bland dem som tror sig veta och äger rätt att bestämma. Det finns för den delen en förborgad Jona inte bara i våra makthavare utan också i oss andra.

Själv läser jag in en Jona i de flesta makthavare som jag har kännedom om. Jag känner särskilt igen Jona i deras attityd att avgränsa sig från andra för att desto lättare kunna trumfa igenom  sin egen vilja.

Så nog är Jona bok en skröna. Läs noterna till boken så märker ni att översättarna till Bibel 2000 tycker som jag. Men boken är så långt från skröna man kan komma när den tecknar Jona. Här förvandlas Jona bok till en verklighetsteckning.

Bibelstudium den 12 februari 2025

De sjuttio äldste

16Då sade Herren till Mose: »Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. 17Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam. (4 Mos 11:16 f)

4 Moseboken. Berättelsetraditioner.  Israels ökenvandring under Mose ledarskap. Skildringarna av ökenvandringen grundläggande för judisk/kristen självförståelse.

Anknytningen till dessa berättelsetraditioner skiftar. Vissa tar berättelserna på orden. De ser kontinuiteten då och nu, oftast med betoning på hur Anden även idag leder sitt folk, den kristna församlingen.

Andra, bland dem jag, låter skildringarna vara vad de förmodligen är, nämligen mer eller mindre historiskt förankrade berättelser som fungerat och fortfarande kan fungera som grundvalar för judisk/kristen självförståelse. Detta desto hellre som dessa berättelser var grundläggande för honom som är vårt  specifika trosföremål, nämligen Jesus själv.

Texten har två sidor där den ena är allmänmänsklig. Här förutsätts att en har det den andre inte äger. En del förmår, andra inte. Vissa har fått mycket till skänks, andra mindre. Vissa är skolade, andra inte.

Detta leder till att någon form av samverkan för det gemensammas bästa är av nöden. Allt skulle kunna  ställas under den store ledarens ansvar.  Hur många despoter har inte mänskligheten sett under tidens lopp.

Alternativet är fördelat ansvar, i det här fallet med hjälp av   ”sjuttio av Israels äldste” som med den heliga Andes bistånd skall göra Mose börda som ansvarig för ett helt folks väl och ve dräglig.

Vad Anden beträffar kan man tänka på två sätt. Endera förutsätter man med texten att Anden slarvigt uttryckt gör hela ”jobbet”. Detta via de sjuttio äldste som fungerar som kanaler för denne  Ande. Alternativt tänker man sig som jag att bakom ligger en historisk verklighet där Gud som så ofta annars tar mänskliga  resurser till hjälp för att få sitt verk utfört. 

Även detta bottnar ytterst i ett mirakel, miraklet att människor kan glömma sig själva för det gemensamma bästas skull. Detta för mig allra tydligast förverkligat i Kristus som använde sin gudslikhet för att lyfta andra, inte sig själv.

Denna min historiskt/andliga omtolkning av bibeltexten öppnar för insikt i vad som egentligen  sker där Anden verkar genom människor. Samtidigt har en brygga slagits mellan det förvetenskapliga sätt att se på historien som texten ovan förutsätter  och nutida rationellt färgat tänkande.

Bibelstudium den 5 febr 2025

16Av hans (Jesu)  fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. 17Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Joh 1 16 f

Livet bottnar i förundran. Eliminerar vi förundran på saklighetens bekostnad har vi förlorat det mesta. F a blir vi främmande för Gud. Gudstrons förutsättning är nämligen förundran och i förundran finns liv. Detta som den bärande tesen i dagens bibelstudium.

Nu till bibelordet ovan. På den lag som ”gavs genom Mose” läggs grunden.  På tio Guds bud, grundfundament i Mose lag, kan det goda livet grundas och byggas vidare i regelverk  förankrade i de ursprungliga buden. Så har vi kristna lärt oss att tänka.

Om Mose lag är det ena är nåden och sanningen genom Jesus Kristus det andra för oss som bekänner oss till kristen tro. Inte minst bibelordet ovan från Johannesevangeliet har fått oss att tänka så.

Frågan i detta bibelstudium är relationen mellan dessa båda storheter. Detta är nämligen inte språkligt självklart. Det men som placerats mellan lagen och Kristus är nämligen förutsatt. Det finns inget men i grundtexten.

Skall det då vara ett men som skiljer det ena från det andra? Nog skall det vara det. Sammanhanget tvingar fram ett men. Det är enbart judekristna bibeltolkare som istället för men sätter ett och mellan de två delarna i satsen.

Själv håller jag hårt på detta men. Detta inte därför att det råder en motsättning mellan Guds lag och ”nåden och sanningen” i Kristus. För mig är det ena en förutsättning för det andra. Men jag gör det  genom att tänka så här.

Allt står för mig under Mose lag. Det gäller även bibelordet i sin helhet. Till Mose lag räknar jag  allt som som har sin grund i ett bibelord till vars väsen hör att ständigt byggas om, byggas på och förnyas. 

Alla dessa mina  bibelstudier som jag vecka ut och vecka in och år ut och år in publicerar, ställer jag följaktligen  under denna Mose lag. Ja Mose lag lägger grunden för hela min bibelteologiska reflexion. T o m Paulus uppgörelser med den lag som han menar inte kan ge liv placerar jag under Mose lag. Allt bildar för mig i slutändan en bibelteologisk enhet, en enhet som allteftersom mitt liv går vidare tar sig ständigt förnyade former och får ständigt nya konsekvenser.

Hur blir det då med detta men? Är detta inte tillintetgjort när man tänker som jag gör?

Förvisso inte!  Den uppståndne Jesus som jag är förankrad i behöver nämligen sätta liv i mina tankar, mina reflexioner och i min tro. Och till det duger inte teologi,  om så min teologi  än vore bibelteologiskt fulländad. Allt  är ytterst lagparagrafer, teologiska bestämningar och formalia, d v s Mose lag,  ända till den stund det får liv. Och liv kan endast den levande Kristus skänka. Och för att detta skall bli tydligt behöver ett förtydligande men läggas mellan de båda utsagorna i texten ovan.

Detta sagt av mig som är en människa vars liv är grundat i förundran och som låtit min förundran vara förankrad i Mose lag och i ”nåden och sanningen” som ”har kommit genom Jesus Kristus”.