Bibelstudium 30 jan 13

Det står aldrig stilla här på vår jord. Allt förändras i en ständigt pågående rörelse. Så även trosföreställningarna. Ett bidrag med konsekvenser för gudstron fick jag i söndagsmorse på P1. En docent talade om DNA som möjligt medium för datalagring. Han gjorde det genom att halvt om halvt personifiera de båda begreppen naturen och evolutionen. Naturen har låtit DNA bli ett lämpligt lagringsutrymme sa han i ett andetag, i ett andra upprepade han sitt påstående men av naturen hade då blivit evolutionen.

Naturen/evolutionen användes alltså som sammanfattande beteckning på och konkretisering av en allt övergripande verklighet med betydelse för våra liv. I det här fallet genom att låta naturen/evolutionen utgöra förutsättning för datalagring. Är inte det ett sätt att med annan terminologi beskriva något av vem Gud är och vad Gud gör, så säg?

I själva verket har försöken att konkretisera Gud och Guds vilja pågått så länge det funnits människor på vår jord. Bibeln, som är långt ifrån enhetlig, kan läsas som en enda lång uppradning av sådana försök. För oss sena tiders människor förefaller åtskilliga av dessa försök obegripliga, t o m misslyckade, andra appellerar på oss.

Det här insåg redan aposteln Paulus något som dagens text från Filipperbrevet visar.”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag” Fil 1:9 f

Paulus visste f a att man skulle vara kräsen i sitt sökande. Man skulle söka Gud och Guds vilja med insikt och urskillning. Inte vad som helst dög. Jag vet inte vad en modern Paulus skulle ha sagt om att låta en personifiering av evolutionen/naturen vara en delbeskrivning av denne Gud. Ett har jag dock klart för mig; han skulle aldrig gå med på att evolutionen/naturen beskrev Gud på ett träffande sätt.

Paulus hade nämligen upplevt Kristus och det var med Kristus för ögonen han såg på Gud, läste sin bibel och betraktade verkligheten. Med de ögonen var det väsentliga kärlek och kärlek i sin tur nåd. Nåden tog sig uttryck i att förtjänst inte meriterade inför Gud utan överlåtelse. Renhet och skuldfrihet var inget människan kunde förtjäna, den kunde man bara få för att sedan vårda.

Kristendom är för mig att med Paulus läsa Gud med ”Jesusglasögonen” på. Det betyder inte att jag är blind för andra sätt att läsa. Jag kan även se hur människor som aldrig skulle ta ordet Gud i sin mun, ändå inte kommer ifrån honom; inte ens en docent som experimenterar med DNA som medium för datalagring.

Bibelstudium Vivalla den 23 jan 13

Uppenbarelseboken 22:16-17 16 Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna.Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” 17Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

 Så när som på första raden har dessa ord likheter med texten i en poplåt med kvalité. Komprimerat innehåll, rytmiskt språk, för den icke invigde främmande innehåll, för den invigde djup mening och mycken känsla. Bibelorden utesluter och innesluter. De inneslutna får vad själen behöver, de uteslutna ingenting.

Så är det ofta med bibeltexter. Vissa läsare får näring för själen, andra ingenting. I de här textraderna räcker det inte med att bara koda av de dunkla begreppen, ängel, Davids rot, strålande morgonstjärna, bruden och livets vatten. Innehållet blir ändå till stora delar främmande för den som inte har känsla för vad det hela handlar om. Dessutom är texten skriven för länge sedan och i ett speciellt sammanhang. Därför hamnar många utanför, vare sig de vet vad orden betyder eller inte.

Ändå finns där öppningar. Det är uppenbart att Uppenbarelsebokens författare här frammanar en Jesus på andra sidan kors och uppståndelse, med andra ord en ”trons” Jesus. Denne låter han tala.  Det är också tydligt vad denne ”trons” Jesus vill. Han vill kontakt och han lovar ”livets vatten” till dem som tar upp förbindelsen med honom.

Rimligen manar det oss att göra som bibelboksförfattaren. Det betyder att ur djupet av vårt inre mana fram den ”trons Jesus” som förhoppningsvis finns inom oss. Sedan se om det finns något ”livets vatten” i den förbindelsen.

Finns det ”vatten” kommer det att märkas. Det blir liv i vår gudsförbindelse, liv och engagemang i våra relationer. Saknas ”vatten” ploppar det visserligen upp regler och ideal i vårt medvetande, men reglerarna blir aldrig annat än regler.

Jag har ovan påstått att såväl bibeltexter som poplåtar har den egenskapen att de både innesluter och utesluter. Vad gäller poplåtar kan jag för egen del till nöds lära mig låtarnas och sångarnas namn. Men jag kommer aldrig längre än till utantillkunskap. Definitivt tillhör jag dem som befinner sig utanför. Med Jesus är det för mig på annat sätt. För mig lönar det sig att traggla med honom och försöka förstå. En dag kan det hända att till och med det otillgängliga ger mening. När jag då manar fram Jesus ur mitt inre börjar det sippra vatten, inget mindre än ”livets vatten”. Detta trots att jag fortfarande inte till fullo begriper vad livets vatten egentligen är för någonting.

Återstår i detta bibelstudium att komma åt vad ängel, Davids rot strålande morgonstjärna, bruden och livets vatten står för. Det kan löna sig.

Bibelstudium i Vivalla den 16 jan 13

Jesu dop Evangelium enligt Lukas 3:21 f.

Jesu dop är välkänt för många. Redan i bibeln har vi hela fyra berättelser som återberättar hur detta dop gick till (Matteus, Markus, Lukas, Johannes).  Johannesversionen är speciell. Där ses Jesu dop ur Johannes döparen synvinkel. Övriga skiljer sig i huvudsak på en punkt. Matteus och Markus låter rösten från himlen (Guds röst) säga; ”denne är min älskade son”, Lukas ”du är min älskade son.”

”Denne” det betyder att folket som befann sig omkring Jesus hörde rösten. ”Du” att det först och främst var Jesus som gjorde det. Själv tänker jag mig att Jesus tydligare än andra uppfattat rösten ovanifrån. Han uppfattade den så tydligt att hela hans fortsatta liv blev påverkat. I fortsättningen hade Jesus alltid klart för sig att Gud ville något speciellt med hans liv. Konsekvent levde han utifrån denna sin övertygelse.

Nu är ju vi alla här i Vivalla mer eller mindre uttalat Jesuslärjungar. I och med det blir det som gäller Jesus också vår angelägenhet. Vi skall, som det heter, leva i Jesu efterföljd.

Tanken på denna efterföljelse markerades redan när vi döptes. Poängen med dopet är ju att dopet skall vara inledningen till kristenliv och lärjungaskap. Detta fattar naturligtvis inte det nydöpta spädbarnet, men föräldrar, faddrar och församling skall påminna. Vuxna som döps behöver vanligtvis ingen hjälp utifrån för att förstå vad dopet har för mening. Men förstå är en sak, verkligheten en annan. Min erfarenhet är att dopets själva grundtanke inte får liv förrän det blir med mig som med Jesus. Jag behöver inom mig höra rösten ovanifrån som säger: Du är mitt älskade barn. Först då blir mitt dop levande.

Hur blir det då när man som jag hört detta Du? Själv kan jag vittna om ett ”hackigt” kristenliv. Jag måste få förlåtelse och ny kraft varenda dag för att det skall bli någon stil på mitt liv som kristen.  Kan det förresten vara på något annat sätt? Låt oss samtala om detta.

21 När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 22och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Luk 3:21 f

10 jan -13

Ingrid Gustafsson, jag och Jan Svensson startade för ett antal år sen i fri anslutning till Mikaels församling i Örebro en böne- och gudstjänstgrupp i Vivalla på onsdagar.  Den lever fortfarande. Numera är knytningen till Mikaels församling starkare än nånsin. Församlingen svarar både för arrangemangen kring Öppet hus och för mässan. Det avslutande mycket korta bibelstudiet och den avslutande förbönen svarar dock jag för.

Det är inget märkvärdigt med det hela. En liten grupp, vi var i går 17 personer, träffas i all anspråkslöshet. Gruppens storlek växlar, men sammanfattande kan sägas att vi är ett antal personer, som svårligen kan status– eller prestigebestämmas. Det är alltså inget svårt att komma in i gruppen. Gruppen har tydliga drag av församling. Deltagande tar, när de blivit varma i kläderna, alldeles tydligt ansvar för varandra och bryr sig. Och det är sannerligen inte bara den som anses ”vara stark” som bryr sig om den svage. Jag tycker det oftare är tvärtom.

Det växlar med sammanhållningen. Det kan lätt bli fnurror på tråden. Men oftast håller vi ihop. Religiöst spretar det verkligen. De korta bibelstudier, 5 till 10 minuter långa, som jag leder, har till syfte att om möjligt skapa gemensamma förutsättningar.

Bibeln är svårläst av en mängd skäl. För mig är det en prioritet av första ordningen att skapa rimliga tolkningsnycklar så att folk i allmänhet skall kunna läsa den med behållning. Därav mina bibelstudier.

Jag brukar ta en av Evangeliebokens texter för veckan och sen försöka ta ett grepp på den texten. Syftet är alltid att få ut något principiellt som kan göra bibeln mer hanterlig.

I går den 9 januari tog jag upp en text från Gamla testamentet, Jesaja 49:5 f.

Så här lät det:

Gamla testamentet förutsätter Nya testamentet och Nya testamentet förutsätter Gamla testamentet. Gamla testamentet behöver Nya testamentet för att etiskt/religiöst hålla måttet och Nya testamentet det Gamla för sammanhangets skull.

Gamla testamentet vilar på att Gud utvalt ett speciellt folk, Israel, och givit detta folk speciella löften. Denna utvaldhet är genomgående i hela Gamla testamentet och fortsätter in i Nya testamentet.

Men hur skall utvaldhet hanteras så att den inte förvandlas till något mindervärdigt. I Jesaja 49 visas hur. Det utvalda folket, Israel, skall leva så att hela världen upptäcker att alla folk får en Gud att älska och ära. Utvaldheten syftar alltså inte till egna privilegier utan är en resurs att användas för allas bästa.

Vi kristna säger att inte enbart Israel är Guds utvalde tjänare, utan att denna Israels utvaldhet sammanfattas i Jesus Kristus. Han är i personifierad form Guds utvalde tjänare. Och i honom blir det solklart att utvaldheten inte syftar till självförhärligande.

Israel, Guds utvalde tjänare, blir därför för oss kristna på ett slutgiltigt sätt tydlig i Jesus Kristus.

Sen finns det också något för oss kristna som heter ”Jesus i mig”. Det betyder att jag som kristen skall föra utvaldheten vidare; utvaldhet modell Jesus.

Här kan man pröva sin tro. Resulterar min Jesustro i  ö vilja att dela med mig av egna privilegier och företräden , är jag på rätt väg. Värnar jag om min egen förträfflighet och särart är jag  på fel väg, om jag så har de ljuvligaste känslor av Andens närvaro i mitt inre.

Jesaja 49 5 f  Nu har Herren talat,han som skapade mig till sin tjänare redan i moderlivet,för att jag skulle föra Jakob tillbaka och låta Israel samlas hos honom.Så skulle jag vinna ära inför Herren och min Gud vara min styrka. Han säger: Det är inte nog att du är min tjäanre, som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka Israels överlevande, jag skall göra dig till ett ljus för andra folk, för att min räddning skall nå över hela jorden.

här kan du se blog text..

Och du kan kasta bort  den här inlägg om du klicker ”Kasta i papperskorgen” när du går Inlägg -> Alla inlägg.