Bibelstudium i Vivalla den 29 jan 14

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. (Paulus andra brev till korinthierna kapitel 1, versarna 3-6)

Vad är det egentligen som ligger bakom denna förunderliga inledning? Förälskelse till Jesus Kristus tror jag, en förälskelse som bitit sig fast och blivit bestående.

Förälskelsens kännetecken är ofelbart att ögonen blir som förvridna. Ingenting är som förr. Allt ses genom den man har kär. Hon/han finns med överallt och i allting.

Så var det med Paulus efter hans omvändelse. I allt fanns hans älskade Jesus Kristus med. Allt relaterades till honom, även Paulus egna inre känslor. När Paulus fick lida, blev hans lidande följdriktigt ett Kristuslidande och när han kände sig tröstad var det en Kristuströst.

Dessutom; Lidandet och trösten var inget han fick ha för sig själv. Både det ena och det andra tillhörde också församlingen i Korinth. Så är det för den delen alltid i sammanhang där Kristustron tas på allvar. Förpliktelsen till varandra är trons själva förutsättning.

Det är att märka att korinthierna inte var lätta att tas med. De var minst av allt Guds bästa barn. Paulus fick inte bukt med dem trots att han vänder ut och in på sig för att få dem att tänka i sunda banor. Ändå delar Paulus med sig av både sitt Kristuslidande och sin Kristuströst.

Jag skulle behöva vara förälskad som Paulus just nu. RIA-Dorkas i Örebro, en framgångsrik kristen verksamhet bland de mest utsatta, är hotad. Halva styrelsen hoppar av och det utan att missförhållanden råder. Själv sitter jag i valberedningen och lider. Måtte jag snart bli tröstad och RIA med mig.

Som om det var nog. Stjernan, en förening som skapar meningsfullt arbete åt människor med psykiska handikapp är akut hotad. Anslagen räcker inte. Redan låga löner till de anställda måste sänkas för att inte hela verksamheten skall gå överstyr. Själv sitter jag sedan några månader som ordförande i styrelsen. Vilket lidande! Måtte vi snart bli tröstade. 

Bibelstudium i Vivalla den 22 januari 14

(Se även 3 Med mina glasögon)  

Jesus sade till folket: Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.(Evangelium enligt Lukas kapitel 11 vers 32)

Det är mycket dom i bibeln. Även i Jesu sammanhang talas gärna om domen. Versen ovan är ett exempel på jesustraditionens, som jag kallar det, pedagogiska domsförkunnelse.

Eller varför tror ni att evangelisten Lukas låter Jesus peka på nineviterna som omvände sig när Jona predikade bot och bättring för dem. Naturligtvis för att folket omkring Jesus skulle göra samma sak. Detta desto hellre som de hade ”något som var förmer än Jona” vid sin sida som sköt på i rätt riktning.

Eller tror ni att bibeltexten ovan står där för att konstatera en oåterkallelig dom? Glöm det!

Själv använder jag honom ”som är förmer än Jona” på ett något annorlunda sätt. När tidens politiska, moraliska och religiösa idealbilder målas upp för mina ögon frestas jag att följa John som de flesta andra. Att ”följa John” betyder att mer eller mindre utan reflexion ta till sig tidens sätt att tänka och uttrycka sig. Och sen säga, tänka, och göra ungefär som de flesta andra.

För mig känns det pinsamt när hög som låg, bildad som obildad hänger sig åt denna ”följa John” lek. Det har gått så långt att man i förväg kan gissa sig till vad folk skall säga, tycka och kritisera. Till och med samvetet ”följer John”. Dåligt samvete får den som inte känner som andra, klär sig som andra och säger som andra.

Visst skall vi till en viss gräns göra som andra. Och nog skall vi ta till oss av det goda i tiden och ge det vår hyllning. Exempelvis är svensk välfärd, svensk samlevnadsmodell, liksom svensk liberal invandringspolitik i långa stycken väl värd denna uppskattning. Men att därför som kristen låta oss nöja med vad som är, bort det. Följ alltså gärna John, men ha alltid klart för dig att det finns ”något som är förmer än Jona”.

Att vara kristen är inte i första hand att äga utan att sträcka sig mot. Och den vi sträcker oss mot är Kristus. I alla sammanhang sträcker vi oss mot honom. Med den inställningen befinner vi oss alltid på väg.

Frågan är om inte definitionen på en helgad kristen borde vara; han/hon som sträcker sig mot Kristus.

Bibelstudium i Vivalla den 15 jan 14

 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Johannes evangelium kapitel 1, vers 14)

Ordet blev människa står det hos evangelisten Johannes, Guds son föddes till jorden, på andra ställen i bibeln. Märkligt säger vi som kallar oss kristna. Det är omöjligt att Ordet blev människa säger ateisterna. Samtidigt mumlar de; sagor.

Men låt oss tänka efter; vi tror på Gud, för andra motsvarar evolutionen det vi kallar Gud. En markant skillnad vill jag lova.  Dock måste konstateras att ateisternas evolution visst inte är något stillastående och dött. Evolutionens kännetecken är tvärtom rörelse, en rörelse i bestämd riktning. Att tro på evolutionen är att vara utvecklingstroende. Så inte är det vattentäta skott mellan ateisten och den kristne.

Alldeles otvetydigt gemensam är dessutom föreställningen om den absoluta sanningen och den sanna kärleken. Vi tänker oss dessutom på båda håll att detta absoluta förverkligas i människor av kött och blod. Förr trodde ateistiska kineser och svenska vänsterradikaler på Mao, idag på Nelson Mandela. Det är för dem som om en bit av själva fullkomningen tagit sin boning i just dessa. På motsvarande sätt förbinder vi kristna det gudomliga med Jesus.

Vi spelar alltså på samma planhalva, ateisterna och vi kristna. Båda är vi också skyldiga att pröva våra respektive trosförutsättningar. För mig ligger den etiska prövningen högst i prioriteringsordningen. Ateisten är skyldig att fråga sig om Mao håller måttet, vi kristna om Jesus gör det.

Att inte Mao höll måttet vet vi redan. Därför firar kineserna etthundra tjuguårsminnet av Maos födelse nedtonat enligt order från högsta ort. Men hur är det med Jesus?

Att Jesus redan i biblisk tid upphöjdes av sina efterföljare står klart. På åtta ställen i Nya testamentet går man så långt att man upphöjer honom till Gud, visserligen gärna gud med liten bokstav. Denna lilla bokstav för att markera att det inte råder en absolut identitet mellan honom och Gud.

Håller Jesus för den upphöjelsen? Duger Jesus som Guds företrädare. Jag tror det, åtminstone duger den Jesus jag hyllar. Jag är t o m övertygad och det främst därför att Jesu tro i slutändan ledde honom till det fullkomnade offret. Det var inte andra han offrade, utan sig själv.

Svårare är det för mig att tro att Gud är som Jesus. Detta särskilt när det ohyggliga händer som inte får ske. För att klara av identifikationen Gud/Jesus måste jag blunda och tro mot bättre vetande. Och jag blundar och tror.

Jag tror alltså mot bättre vetande. Därigenom blir jag vidöppen för kritik, en kritik, som jag inte kan värja mig mot. Min tro blir en ”trotsallt” tro och den kan tyvärr inte vara annat. 

Bibelstudium i Vivalla den 8 jan 2014

 (Se även bjornsvard.com Med mina glasögon 1)

Jesus svarade den rike mannen: Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” – ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. (Evangelium enligt Markus kapitel 10, versarna 19–22)

När det kablades ut att Sverige och Linköping fått sälja Jasplan till Brasilien gjorde jag inte som kommunfullmäktiges ordförande i Linköping. Han dansade samba kring julgranen. Men glad blev jag. Glad därför att jag har en son som jobbar med Jas.

Glad blev jag men också betänksam. Tänk ändå vad det betyder var vi står, vad vi är och vad vi äger för vad vi tycker och vad vi känner.

Finns det då ingenting som kan rucka på detta? Månne är inte Jesus den ende?!

Hur var det nämligen med honom? Vad var Jesu hemlighet. Alldeles entydigt hans förankring i Gud. I mötet med den rike mannen resulterade denna förankring i en för honom alldeles typisk reaktion. Jesus reagerade genom att uppfyllas av kärlek till mannen, samtidigt som han var obönhörlig i sina krav på att denne skulle göra sig av med allt han ägde.

Och jag drar för egen del slutsatsen: En kristen kännetecknas inte av sitt regelverk och sina värderingar, inte ens av en annorlunda syn på liv, död, uppståndelse och evigt liv (med lärt språk en ny metafysik). Det som för mig kännetecknar en kristen är en aldrig upphörande iver att närma sig Jesus. Det betyder att komma nära både dennes kärlek och hans krav.

Både det ena och det andra kostar. Ändå tycks mig denna närhet till Jesus vara enda förutsättningen för att jag skall komma ur mitt slaveri under den till synes obönhörliga lagen som säger; var jag står, vad jag är och vad jag äger avgör vad jag tycker och vad jag känner.

Först när jag är befriad från detta mitt slaveri är jag mogen för det andra, det som handlar om livssyn, värderingar, metafysik och annat som tillhör klassisk kristen tro. Börjar jag i fel ända blir kristendom inget annat än kejsarens nya kläder.

Bibelstudium Vivalla den 1 jan 2014

Bud 4   Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN,       din Gud, vill giva dig…

Bud 6   Du skall icke begå äktenskapsbrott…

Bud 10 Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru…

(Hämtat från tio Guds bud i Gamla testamentet. 2 Moseboken 20)

Tillvaron tycks inte tåla etiska, moraliska, religiösa tomrum. När en rättsprincip försvinner, kommer en annan i dess ställe, när en moraluppfattning får ge vika, gör sig andra påminda. När en religion inte längre väcker vördnad kommer andra att beröra.

Jag kom att tänka på det när jag lyssnade på Kulturnytt luciamorgonen den 13 december 2013. I programmet presenterades inledningsvis prins Wilhelms jaktresa till Centralafrika 1921. Denna hade filmats live. Filmen musiksattes så sent som 1999 med en sång, där orden Ge apan i dig en chans återkom med jämna mellanrum. På sångvalet reagerade Kulturnytts redaktörer. De anade bakomliggande rasism och kontaktade SVT, varpå SVT omedelbart och med ursäktande tog bort det bevarade filmklippet ur sitt öppna arkiv.

Kulturnytt fortsatte sedan med att lovorda filmen ”Perfect mother”, en film baserad på en roman av Doris Lessing. Filmen bryter medvetet mot gällande moraluppfattning, vilket recensenten accentuerade med följande citat ur filmen: Om du har legat med min mamma, kan väl jag ligga med din.

Å ena sidan fördömanden, å den andra lovord. Å ena sidan åtgärder, å den andra uppskattande applåder. Precis som förr i tiden, men ändå tvärtom, tänkte jag.

Förr satte man in åtgärder när den heliga familjen och det heliga äktenskapet kränktes, men glömde gripa in mot rasism liksom mot kränkningar av försvarslösa och svaga kvinnor. I dag kränks gammaldags äktenskapsmoral och tidigare tiders trohetsideal, men man är hyperkänslig för minsta ansats till rasism.

Vilka är då de ena respektive de andra. De ena är ledande journalister och opinionsbildare, de andra var biskopar och präster. Det betyder att en överhet har ersatts av en annan. Jag går så långt att jag säger att en ”statskyrka” har ersatts av en annan. Den ena ”statskyrkan” flaggar med humanism och mänskliga rättigheter, den andra trodde sig stå för äkta kristendom. Sveriges folk ett kristet folk, sade man från det hållet så sent som på 1930-talet.

Men jag då, var står jag? Varken på den ena eller den andra kanten vill jag befinna mig. Däremot är jag Kristusanhängare. Med Kristus för ögonen läser jag mina tio Guds bud och med Kristus för ögonen lyssnar jag på Kulturnytt. Jag inbillar mig att jag därigenom blir mera klarsynt.