Bibelstudium i Vivalla den 24 nov 2021

Människosonens dom

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. ³²Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. ³³Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. ³⁴Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. ³⁵Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, ³⁶jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ ³⁷Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? ³⁸När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? ³⁹Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ ⁴⁰Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’²⁵⁴¹Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. ⁴²Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, ⁴³jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ ⁴⁴Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ ⁴⁵Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ ⁴⁶Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.« (Matteus 25:31-46)

En fiktion med budskap så betecknar jag texten ”Människosonens dom”. Fiktion eftersom domsscenen förutsätts gälla alla, men i själva verket är förutsättningen att endast de välbeställda deltar. Det finns inga hungriga, hemlösa eller fängslade samlade inför tronen. En fiktion med budskap eftersom dessa välbeställda ställs mot väggen och avkrävs bättring. Den dagen kommer då det är för sent.

Jag tror mig kunna gå än längre i min precisering. ”Människosonens dom” ingår i den del av Matteusevangeliet som är riktad speciellt till lärjungarna. Texten kan således betecknas som lärjungeundervisning.

Det betyder att  texten har ärende till den kristna församlingen. Den lär oss hur det skall se ut i en församling där Kristi sinne råder. I en sådan församling är omsorg inte ett ärende utan ärendet, en omsorg som är en konsekvens av bekännelsen till Kristus. 

Det som skall märkas utåt är en ständigt accelererande omsorg om dem i församlingen och i församlingens  närhet som är i behov av denna omsorg. Inåt, närmast osynligt är församlingen livad av den kärlek som bar Jesus genom livet in i döden.

F a är det dock  de enskilda i denna kristna församling tilltalade som äger kraft till omsorg. Det betyder att Jesus även talar till mig som trots hög ålder fortfarande äger förmågan att ge. Frågan till mig är inte främst vad jag tror på. I stället om vad min tro leder till. Innehållet är ju självklart. Vad annat är väl evangeliet än budskapet om upprättelse.

Det finns det som vi moderna västerlänningar hänger upp oss på i texten om ”Människosonens dom”. Vem kan tänka tanken om evig pina. Om redan kort smärta är något vi ryser inför. Men att lida i evighet, den tanken är outhärdlig.

Ett kan vi dock förstå och det är sambandet mellan detta outhärdliga och vår omsorg. Det outhärdliga signalerar att vår omsorg är viktigare än allt annat. Ja att livet finns i omsorgen.

Säg den kristne som inför en text som dagens kan säga att han eller hon tillhör de rättfärdiga som på grund av sin omsorgskall ärva evigt liv. Texten mynnar istället för oss alla ut i ett rop om förbarmande. Det betyder bön om förlåtelse och  om kraft och fantasi att kunna leva i det förbarmande som var och är Kristi signum.

(Se även ”Med mina glasögon 6”, 45 21 Bindningar och låsningar)

Bibelstudium i Vivalla den 17 november 2021

Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem. Jag har  beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem,
all min glödande harm.Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld.
Då skall jag förvandla folken, så att de alla talar med rena läppar, åkallar Herrens namn och tjänar honom skuldra vid skuldra.
Från andra sidan floderna i Kush skall man frambära offer till mig. Den dagen skall du slippa skammen för alla synder du begått mot mig. Då skall jag befria dig från de stolta och högmodiga. Du skall inte längre förhäva dig här på mitt heliga berg.
Jag skall lämna kvar hos dig en arm och ödmjuk skara. Herrens namn skall bli deras tillflykt. De som då är kvar av Israel skall aldrig göra orätt och aldrig uttala en lögn, falska ord skall aldrig komma ur deras mun. Den hjorden skall beta och vila tryggt
utan att skrämmas av någon. (Sefanja kapitel 3, vers 8-13)

I kyrkans föreställningsvärld är det bara kärlek som tycks existera. Gud är kärlek, Jesus är kärlek och människan skall leva i kärlek.

I det som idag har ersatt kyrkan är det inte lika enhetligt.  I konstnärernas, filmskaparnas, dramatikernas, manusförfattarnas föreställningsvärldar bryts kärlekens krafter med ondskans i de mest förunderliga konstellationer. Allt för att levandegöra livets förunderliga drama. Blir det enbart kärlek som framställs måste det till en förunderlig känsla för kärlekens väsen för att gripa mottagaren. Om inte blir resultatet ytligt och sentimentalt.

Inte tu tal om att profeten Sefanja som levde i Juda på 600-talet före Kristus passar bättre bland dramatiker än i kyrkan. I profetens föreställningsvärld är Gud i färd med att låta sin vrede drabba ett ogudaktigt folk. Hela jorden skall förtäras av Guds lidelses eld, heter det. Samtidigt skall, i en logik som vi  idag inte ger mycket för, Gud förvandla folken så att alla talar med rena läppar och tjänar Gud skuldra vid skuldra.

Profeten förkunnar alltså katastrof och frälsning i en förunderlig förening. Och det i profetians form, d v s utifrån profetens eget  inre, dennes föreställningsvärld.

Skall man våga tro på dramatikern, konstnären, filmskaparen? Inte med nödvändighet. Ingmar Bergmans och August Strindberg skapelser är  inte sanna men de väcker våra andar till reflexion och inlevelse.

Skall man tro profeten Sefanja när denne förenar den totala katastrofen med nytt liv. Var med andra ord profetens föreställningsvärld förenlig med verkligheten. Så vitt vi kan bedöma idag var den det inte. Det blev aldrig som profeten tänkt  sig det. Nog inträffade katastrofen, nog kom Juda att bli förnedrat, men den upprättelse som profeten såg framför sina ögon kom aldrig att inträffa.

Den var och förblev en vacker dröm, tron på att ”de som då är kvar av Israel aldrig skall göra orätt och aldrig uttala en lögn… den hjorden skall beta och vila tryggt utan att skrämmas av någon”.

Däremot kan drömmen smitta av sig och då skapa föreställningar om egen fromhet och helighet som inte svarar mot verkligheten. Alternativt kan den inrikta våra drömmar mot en tänkt framtid, som redan i drömmen inverkar på nuet.

Men först en fullkomnad Sefanja kan åstadkomma detta. Och den fullkomnade Sefanjas namn är Kristus som sade det Sefanja redan sagt och i sin person förverkligade det Sefanja förutsagt, den totala katastrofen förenad med den bestående fullkomningen.

Men längre än till föreställningar kommer vi inte trots vår Kristus. Kristen tro bärs upp av sina föreställningar. Förverkligandet hör framtiden till.

(Se även ”Med mina glasögon 6”, 44 21 Kyrkan är inte, den blir)

Bibelstudium i Vivalla den 10 november 2021

Saligprisningarna Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Saliga de barmhärtiga de skall möta barmhärtighet. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. (Matteus 5 v 6 ff)

 Bibeltexterna i Nya testamentet kan om man så vill delas i två delar. Dels handlar det om vad man i tron får, dels om vad man i tron äger. För mig ligger tyngdpunkten på vad man får medan vad man i tron äger är mer problematiskt att hantera.

Det är nämligen problematiskt att äga. Gärna blir det ägda till en besittning som jag nyttjar för att upphöja mig själv gentemot andra. Jag har blivit duktigt trött på alla mina kristna vänner som brer ut sig om trons förtjänster och den egna kyrkans förträfflighet. Naturligtvis skall man kunna tala om både förtjänst och förträfflighet men det måste ske i ödmjuk tacksamhet. Om inte blir talet till självskryt och självhävdelse. Men vad är skryt och uppblåsthet annat än ogudaktighet fromma ord till trots.

Därför är det det enda rätta att hantera tron som något man får men inte äger. Gud blir något man inte greppar men får del av. Det fysiska livet liksom det andliga ett flöde, inte inifrån mig själv utan något som i varje ögonblick fylls på utifrån.

I vår text som är hämtad från Jesu Bergspredikan bekräftas detta synsätt. Här  definieras tron som en hunger efter rättfärdigheten. Rättfärdigheten i bestämd form är inom parentes ett av bibelns  många gudsnamn.

Att tro är alltså att hungra efter Gud. Det är att sträcka sig mot något man inte ser, inte har grepp om, inte förstår, men som tar sig uttryck i rättfärdighet.

Denna hunger är salighet lär oss Jesus. Salighet det betyder en obeskrivlig förnimmelse av Guds närhet. Trots denna salighet är den som längtar efter Gud inte framme. Inte ens de renhjärtade ser Gud, de skall se Gud står det.

Tron är alltså hunger, skall alltid ses som hunger. T o m i trons förverkligande kvarstår distansen till Gud. Gud har vi ännu inte sett.

Men den barmhärtighet som följer av hunger efter Gud är högst påtaglig. Det är också den hjärtats renhet som föds hos den som längtar efter Gud.

Jag vet att det kan kännas tröstlöst att som kristen aldrig få känna sig framme, att den tro som vi lever av alltid måste förnyas.

Ändå är det nödvändigt att  se tron som något som ständigt behöver förnyas. Kyrkohistorien är ett enda stort exempel på nödvändigheten i detta. 

Sedan är det en annan sak att vi i stor självständighet får fundera på och pröva ut vad det innebär i praktiken att vara barmhärtig och renhjärtad.  Men osvikligt följer av detta både hunger och törst.  Ytterst är båda något man behöver få del av  för att äga.

(Se även ”Med mina glasögon 6”, 43 21 Tron som ansats)

Bibelstudium i Vivalla den 3 november 2021

Jesu klagan över Jerusalem

Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.« (Matteus 23:37-39)

Ovan ett jesusord mättat med associationer till den föreställningsvärld Jesus och hans samtid levde i. Till detta kommer att  texten ger oss ingång till hur Jesus såg på sig själv. Jesus talar Guds ord som vore han ett med sin Fader. Och hans återkomst vid tidens slut som Jesus profeterar om  är en återkomst i ”Herrens namn”.

Jesu budskap är dystert; ”nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus”. Det övergivna huset står för templet i Jerusalem men syftar i förlängningen på att de obotfärdiga landsmännen till Jesus  i fortsättningen får ta hand om sig själva utan Guds hjälp. De ville ju  inte vara som kycklingar som samlades under hönans vingar, säger Jesus med en bild av Gud han hämtat från den gammaltestamentliga profetian (Jes 65:2, Jer 7:13 f).

I dag har detta domsord kommit att gälla generellt, men tydligast tillämpbart i ett modernt västerland som gjort det till en dygd att frigöra sig från Gud och lita på egna krafter.

Vad profetian däremot inte uttrycker är vad det leder till när vi inte låter den Gud skydda och bevara oss som vill samla oss under sina vingar.

Sanningen är den att vi skapar oss egna trygghetsgudar. Det går inte att leva utan att vara buren av föreställningar om den trygghet och det beskydd som bilden av hönan och hennes kycklingar förmedlar.

Den verklighet vi lever i kompletteras alltid och i alla sammanhang av en tänkt, föreställd verklighet. Denna tänkta och föreställda verklighet lever i en ständig dialog med den materiella verklighet vi lever i. Den låter sig dessutom  påverkas av denna. I den dialogen får aldrig tryggheten uteslutas. Ger oss inte det yttre tillräcklig trygghet måste vi skapa den i vårt inre. Tömd på  trygghet orkar vi inte leva.

Så blir det enkelt uttryckt när vi som Jesus säger  själva får ta hand om vårt övergivna hus. Vi säkrar oss materiellt men samtidigt måste vi skaffa oss en föreställd förankring. Den trygghet som enbart beror av yttre trygghet räcker inte.

Med denna sanning levande inom oss får den tro och den bild av Gud som Jesus förmedlade ny aktualitet. Jesus blir ett alternativ i ett oundvikligt val.

Eller är det så, hemska tanke, att t o m  möjligheten  till val är förspilld. Vi får själva ta hand om vårt övergivna hus, som Jesus säger. Slutgiltigt är det så. .

Men att  göra lära om Jesu ord om tömda möjligheter låter sig ej göras. Det vore att släcka hoppet. Vi får dagligdags möta vår omgivning som om detta Jesusord ej existerade. Skall någon definitivt stänga dörrar så är det inte inte vi. Det tillhör Gud.