Bibelstudium den 29 okt 2025

Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.« Joh 9:39

Först en berättelsetradition återgiven i Johannesevangeliet om en blindfödd man som Jesus botar och det på sabbaten. Sedan bråk med judarna som minst av allt vill godkänna Jesus som Messias utan tvärtom utesluta honom ur synagogan. Slutligen om Jesu möte med den blindfödde som inte bara trodde på sin välgörare utan också som det är formulerat i bibeltexten ”föll ner för honom”.

Därpå följer, och det är texten återgiven ovan, Jesu kommentar i Johannes fattning, det betyder som den krets som gav upphov till Johannesevangeliet uppfattat Jesu ord. 

För mig är såväl det ena som det andra Guds ord. Det är Guds ord i berättelsetraditionens form och i berättelsetraditionens återgivning av Jesu kommentar. För mig är evangelierna och då inte enbart Johannesevangeliet, ett mellanting mellan referat och predikan för att säga det kort.

På den grunden tar jag vid och gör Jesusordet ovan till mitt. Det blir alltså tolkning på tolkningen. Och i min tolkning ger det inte mening att generellt påstå att man måste bli blind för att se. Det hjälper inte mig. Jag har fått nog av blindstyren som borrat församlingar i sank till synes helt i onödan. Dessutom har jag läst mig till blindhet av annat slag, den blindhet som tror sig se fast man ingenting ser. Den blindheten kommer sig av tro som bottnar i världslighet. Denna  kom bland annat att bli den andliga väckelsens följeslagare. Om det handlar f a väckelsepredikanten Emil Gustafsons skrifter. Den blindheten bekräftas både av berättelsen om den blindfödde och av det följande jesusordet som jag här utlägger.

Vad jag själv  behöver är förbättrad ledsyn. Jag behöver mer klarhet i min insikt att tron och vetandet är ofrånkomliga följeslagare. Veta mer om trons funktion att tukta vetandet och leda det åt sitt håll. Jag behöver, för att fortsätta, se levande Gud stiga fram ur insikten att tillvarons vara gör Gud ofrånkomlig. Jag längtar efter att se en Gud som klarare träder fram ur bibelns många gånger betänkliga bilder av honom. Jag behöver mer av korsteologi och mindre av underverk som närmast staplas på varandra i evangeliets skildringar av Jesu liv.

Slutligen har jag redan genom att läsa Johannes 9 i sin helhet fått veta mer om dem som jag ovan klankat på, mer alltså om dem som tror sig se men som i själva verket är blinda. Mer som är lättare att se igenom än en attityd som döljer sig bakom förment fromhet. 

Vanlig rättskänsla säger ju att det är saken som är huvudsaken. Och huvudsaken i berättelsen om den blinde som blev botad på sabbatsdagen var ju att denne blev botad. Om det var på en sabbat eller en vardag spelar mindre roll. Detta om så sabbatsreglerna var och är lika otvetydiga som att muslimska kvinnor skall bära huvudduk. Denna självklarhet stryks under  i det nionde kapitlet av Johannesevangeliet vilket härmed bekräftas. 

Bibelstudium den 22 okt 2025

Jesus såg på den rike mannen med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« Mark 10:21

Sälj allt och ge åt de fattiga, följ sen mig. Det var medicinen. Annat botemedel gavs inte.Om sen de fattiga mådde bra av de myckna pengarna vet jag inte. Pengar utan motprestation brukar inte vara till nytta på sikt. Men för den rike mannen var tömd kassa enda lösningen. Den skulle förlösa honom.

Inte så att tömd kassa är det bästa för alla som har det gott ställt. Men något skall till när det hakat upp sig vare sig av penningbegär eller annat, något radikalt som bryter onda mönster.

Det visste Jesus och det vet dennes trogna efterföljare, något som bryter onda cirklar och öppnar för nya sätt att leva, tänka och vara. 

Ögonblickets förnyelse är den kristna trons starka sida. Den ger tron nytt liv.

Sen är inte det hela sanningen. Struktur är också av nöden. Men sånt måste kristna få hjälp med. Struktur är förvisso inte bibelns starka sida, lika lite som samhällsanalys. Här är bibeln mer spegel än förnyare.

Så rösta gärna på KD men tro inte att det garanterar att vårt samhälle organiseras på bästa sätt.

Och mena inte att den församling är något särskilt när den ropar halleluja fler gånger än andra, inte heller att den församling är mer legitim därför att den kan berömma sig av  ett ämbete med rötter i fornkyrkan. Det som räknas är förmågan att förnya människor inifrån, vare sig dessa är lystna på pengar eller på annat som försnävar livet

Tro däremot inte att bibeln är unik i sin verklighetsbeskrivning. I själva verket speglar den i sina otaliga skikt hur man tänkte för att utifrån tidens vetande hävda sin ställning som ett utvalt folk kallat av Gud.

Mycket rättade visserligen till sig i och med Jesus. F a hjälpte denne oss att se att utväljelse inte är ett privilegium utan en gåva. Men därmed är inte problemet löst förrän man ser att kristen tro till sitt innersta väsen är existentiell. Den är ett tilltal här och nu med omvandlande inverkan. Och får den inte bli det, har den förlorat sin verkan och på sikt sitt berättigande.

Att sen kyrkans strukturer inte får lämnas vind för våg är en annan sak, inte heller att vi kristna för begriplighetens skull är tvingade att läsa bibeln medvetna om den primitiva världsbild som präglar den. Men glömmer vi att bibeln primärt är tilltal har vi missat allt.

Bibelstudium den 15 okt 2025

Än en gång skall jag låta dig blomstra, 

ja, du skall blomstra igen,  jungfru Israel.

Än en gång skall du smyckad med bjällror

träda ut i glädjedansen. Jeremia 31:4

Trostraditonen härbärgerar allt tydligare min sanning, sanningen om Jesus och sanningen om mitt eget liv. Det betyder att denna trostradition får vara med och forma min bild av min frälsare. Och till denna tradition hör ett av Gud utvalt folk som trots Guds löfte höll på att sväljas av stormakter och bli till lydrike. Där finns också profeten Jeremia vars kännetecken var att han inte nöjde sig med en sida av sanningen. Sanningen var inte enbart att angriparen var värd förbannelse, hävdade han, utan även de angripna. Babel skulle visserligen förbannas men till den förbannelsen hörde även svidande självkritik. Denna självkritik höll på att kosta honom livet.

Jag känner igen Jesus i profeten Jeremia. Bara så att kritiken av de egna inte bara höll på utan också kostade Jesus livet. Mot den bakgrunden träder Jesus fram som en renad profet, en profet som fullt ut fick lida för det han stod. Jesus är därför inte enbart en profet, för mig står han fram som profeten Jeremia i fullkomnad gestalt.

Jeremia var förankrad i sin egen trostradition. Så förankrad att han kunde se bortom Babels världsherravälde. Gud kunde ju inte vika från sitt löfte till sitt folk varken på grund av Babels styrka eller löftesfolkets svek. Därför predikade Jeremia, som texten ovan visar, inte enbart undergång utan även befrielse och liv. Israel skall åter blomstra. I förlängningen ser jag hur denna övertygelse lever vidare i Jesus. Fångenskapen i Babel hade för honom sin motsvarighet på Golgata. Dock kunde Golgata inte vara slutet. Guds löfte fick inte ända i slutgiltig katastrof. Uppståndelsen är bekräftelsen på löftets bärighet.

Så väver jag alltså samman profeten med min frälsare. Båda står i samma trostradition. Bara så att Jesus fullbordade det som Jeremia var en del av.

Av skilda skäl tänker jag i denna riktning. Dessutom behöver jag det. Jag behöver höra om Jeremia och dennes livslopp, behöver f a se Jeremias liv fullkomnat i Jesus. Jag behöver vårda denna trostradition så att även jag vågar stå på rättfärdighetens sida samtidigt som jag utan sidoblickar vågar gissla den egna kulturens skuld i sin förlust av rättfärdighet och sanning.

Så långt min förankring i den trostradition som från barndomsåren blivit min egen. Därtill kommer  att av tradition blivit en hjärtats angelägenhet. Den blir det när jag betraktar min dementa hustrus tomma blick och hennes antydan till leende när jag kommer henne riktigt nära. Jag står inte ut om inte Gud än en gång ”låter henne blomstra”, om hon inte ”än en gång smyckad med bjällror får träda ut i glädjedansen”. 

Bibelstudium den 8 okt 2025

5 Mos 32:8 När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal,

Ps 29:1 Ära Herren, ni gudasöner, ära Herrens majestät,

Ps 89:7 Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren, vem av gudasönerna är Herrens like?

Job 1:6 En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem.

Job 2:1 En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. 

Job 38:7 medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade?

Observera gudasönerna ovan. Du hittar dem i bibeln, observerar dem i det jag kallar en upplåst bibel. Det är en bibel som för ett ögonblick släppt taget om tanken att Kristus är nyckeln till allt som bibeln har att ge. Själv är jag tveksam till en sådan upplåsning i annat än studiesyfte. Det är inför allhelgonahelgen jag gör ett undantag. Jag behöver den för att förstå mig på talet om änglar.

För är det inte så att änglarna är gudasönernas efterföljare. Först tänkte man sig en hovstat där Gud tronade i sitt majestät och att gudasönerna hörde honom till som söner och underlydande. Sen kom en våg av övertygelse in i bibelns föreställningsvärld där Gud var den ende. Av gudasönerna blev då änglar, så småningom änglar av olikartade slag. Daniels bok är en guldgruva för den som vill få reda i änglarnas funktioner i den senjudiska föreställningsvärlden. Mitt i allt detta kunde man inte undgå tanken att också människor kan vara änglar, d v  s stå i Guds tjänst. Och om sådana människor handlar mycket i den bibel jag kallar upplåst.

Jag behöver för den delen inte ta till bibeln för att se och lära av änglalika människor. Deras kännetecken är att de står i Guds tjänst. Dessutom har Gud låtit impregnera dem från högmod och självhävdelsebehov, så att de inte tar skada av sitt tjänande.

Själv har jag nu och då försökt platsa  bland de änglalika. Detta när jag i en kombination av rättvisetänkande och kärlek kunnat fullfölja mina uppgifter. Men tyvärr blev jag för den sakens skull inget helgon.Därtill var min lust till självhävdelse för stor. Min förmenta godhet blev mitt fall. Jag tärdes på egen kraft när jag inte fick den uppskattning jag hade förväntat mig. Det blev med mig som med Gamla testamentets Jakob. Denne  fick ett slag på höften så att han fick halta sig fram under sitt fortsatta liv. Också jag haltar.

Min hälta har gjort att jag nog studerar den bibel jag kallar upplåst. Lätt är det inte vill jag lova. Man måste bemästra ett hav av svårigheter för att få grepp om den. Allt är nämligen så sammanvävt. Systematiserat materiel står tillsammans med ursprungligt på ett sätt som gör att inte ens bibelforskare av facket med säkerhet kan reda ut hur det förhåller sig.

Därför är det gott för mig med den bibel som i god mening är låst, låst till sin innersta betydelse av ett kors och en öppen grav. Först den bibeln har ett budskap som odelat talar om försoning och upprättelse. Först den bibeln hjälper mig släppa taget om min vilja att överglänsa andra. 

Bibelstudium den 1 okt 2025

Jesus sade; se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. Matt 18:10

Att tro är inte att veta, inte ens primärt att känna. Tron är som jag förstår den  kort och gott det verktyg vi använder för att hantera den verklighet vi lever i. Och som bekant tänker vi oss verkligheten på olika sätt. Så tron kommer vi inte undan, vi må så kalla oss ateister. Men samma tro vi då rakt inte.

Även Jesustron är ett verktyg användbart för att hantera den verklighet vi lever i. Ett mångtydigt verktyg vill jag lova. Detta särskilt som vittnesbördet om Jesus består av  berättelsetraditioner som är långt ifrån enhetliga. Dessutom är Jesustron långt ifrån självklar. Den förutsätter f a avgörelse.

Ni som läser mig vet vad jag fastnat för hos Jesus. Min utgångspunkt är korset och korset är för mig den Jesus som i sin övergivenhet ropar ut sin förtvivlan för att Gud övergivit honom men som när han drar sin sista suck ändå anbefaller sin Ande i Guds händer. I detta känner jag igen mig. Det speglar också min relation till Gud.

Dagens bibelord, återgivet av evangelisten Matteus har jag också kunnat ta till mig. Matteus låter där  Jesus säga; se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Detta inte för de vackra ordens skull. Såna tycker jag enbart illa om. Det finns inget som upprör mig mer än vackra ord som bara är ord utan motsvarighet i verkligheten. Sådana är som dimmoln med syfte att skymma verkligheten.

Nu gör evangelisten Matteus, eller vem det nu var som redigerade Matteusevangeliet, sitt bästa för att undvika missförstånd i det stycket. Orden om de små inramas av bibelord som inte låter sig missförstås. De kopplas till allvarsord om förförelser av de små, d v s av dem som inte kan försvara sig. (Matt 18:6-9) Om handen är till förförelse vore det bättre att hugga av den än att låta förförelsen ske, står det. Detta inte sagt för att en frestad kristen skall hugga av sig handen  men för att betona allvaret i att kränka dem som inte förstår bättre.

Och de ord som följer på dagens bibelord är liknelsen om det förlorade fåret. I denna markeras att omsorgen om de små, dvs om dem som i realiteten betyder litet eller inget är viktigare än allt annat.

Inget tvivel alltså. För den Jesus som Matteus förkunnar är värdena upp och nedvända. Det som är litet blir stort och det som är stort blir litet. Detta ytterst för att alla skall få del av den godhet och den omsorg som livet kan bjuda.

Kristen tro är alltså socialt/religiöst radikal. Den lyfter upp dem som i världen inget är för att alla skall få del av det andra har. Detta i en omgivning som utvecklats i motsatt riktning. Tanken om Israels utvaldhet, en grundläggande tanke i hela bibeln, i Gamla testamentet som i det nya, äger i Jesus en tillämpning som gör att allt blir precis tvärtom. De storas storhet blir i Jesu värld resurser för de smås upprättande.

Hur nu detta skall praktiseras? Till dels naturligtvis i lagstiftning och samhällsordning, men f a allt genom ett sinnelag som är mättat med jesustro eller dess motsvarighet. Utan denna jesustro, vittnar jag, blir omsorgen om de små snart omvandlad så att allt återvänder till det gamla om än i nya kläder. Våra socialistiska regimer visar detta med en tydlighet som inte låter sig missförstås. Nog behövs en lagstiftning och ett regelverk  som skyddar de svaga. Ändå är det annat som vill till för att av stor skall bli liten och av liten stor. För mig bland annat att jag uppmärksammade att kretsen kring Matteus satte orden om omsorgen om de små i ett sammanhang som inte kunde missförstås.