Bibelstudium den 14 okt 2026

9De som bor vid jordens ändar står häpna inför dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller du med jubel. 10Du tar dig an jorden och ger den regn, du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får säden att växa, du sörjer för jorden. 11Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, du välsignar det som växer. 12Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar. 13Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. 14Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Ps 65:9-14

Under en kort tid i min tidiga ungdom hade jag kontakt med den mager liten pojke med rötter i Pingstkyrkan. Han skulle bli världsmästare i cykel. Det ville för den delen många små pojkar i min hemstad. Cykel var populärt och en av de våra, han hette Ove Adamsson, blev om inte världsmästare så nära på.

Men världsmästare blev inte min magre lille kamrat. Inte ens tävlingscyklist. Han hade inte fysik till det. Ändå har han del av det jubel som psaltarpsalmen ovan är ett uttryck för. Det gäller bara att finna hur.

Detta att finna hur är i själva verket uppgiften. Att finna hur även mitt liv är en del av själva livets lovsång.

För egen del blev jag ingen bonde som närmare kunde beskåda det under som naturen bjuder. Inte heller blev jag det geni som kunde genomskåda bibelns alla hemligheter och snabbt kunde skaffa mig överblick över dess djupheter. I stället blev jag en plugghäst som genom flit nådde det som andra inte trodde att jag kunde varken nå eller förstå. Men jag kom så långt att jag kunde förstå att det fanns flera vägar att nå det jubel över Guds storhet som psaltarpsalmen ovan omvittnar.

Och jag tror att inte bara jag utan även andra kan nå fram till en plats i tillvaron där jubel bli det uttryck hennes gudstro kan ta. Inte alla är givet att finna sitt jubel i betraktelse av naturens under. Det handlar om att upptäcka var jublet finns, inte om det finns. Uppgiften är att finna sin plats i livet. Det är där jublet finns

Själv har min väg gått via vördnad för min ungdoms förebilder i kyrka och församling. Sen via flitigt studium och kritiskt sinne, där inte minst bibelkritik varit ett av de medel som fört mig framåt. Framåt mot min tro på korset som den slutliga lösningen på fullkomlighetens hemlighet. Allt via realistisk syn på de gåvor som Gud givit just mig.

För min del har min livsgärning präglats av misstag och framgångar. Misstagen har ytterst berott av att jag valt vägar som inte var ämnade för mig, framgångarna av att jag levt i samklang med det Gud givit just mig.

Men de andra då, alla de andra med till synes stängda möjligheter. Jag tänker främst på alla dem som inte fick någon framkomlig livsväg, hindrade av det som de inte rådde över. Och dessa andra är många, närmast varje dag berörs jag av dem. Kanske är det på grund av dem som korset blivit min tros  centrum, ett kors som predikar att jublet har sin boning även i misslyckandet.

Bibelstudium den 7 okt 2026

Jakobs dröm i Betel

10Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. 11Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. 12I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. 13Och Herren stod framför honom och sade: »Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. 14De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. 15Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.« 16Jakob vaknade upp ur sömnen. »Sannerligen«, sade han, »Herren är på denna plats, och jag visste det inte!« 17Och han greps av bävan och sade: »Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.« 1 Mos 28:10-17

Jessica Gedin intervjuade i TV:s Babel den åldrade författaren PC Jersild som skrivit en bok om sin storebror Hans som dog relativt ung i sviterna efter en tuberkulos. Boken är som skönlitteratur mest en sammansmältning av fakta och fiktion. Detta betonade P C Jersild i intervjun. Fiktionen är ingen främmande kropp i framställningen utan tillhör det som ger innehållet bestående värde. 

Sedan behövde jag inte höra mer förrän associationerna rann till. Naturligtvis är det på samma sätt med den religiösa tradition som jag med åren blivit allt mera ett med. Det är inte enbart fakta som ger den värde utan även fiktionen, d v s dess tänkta och föreställda verklighet.

Vad som är det ena eller det andra i den judiskt kristna tradition, vars nedslag är bibeln med sitt Gamla och sitt Nya testamente, kan diskuteras. Fromma bibelläsare vill helst att det mesta skall vara fakta, även om fiktionerna sticker i ögonen även på dem, fiktioner som är så bärande för innehålet att man inte bara kan utan även skriver avhandlingar om dem.

Men nu och då råder ingen tvekan om fiktionens betydelse, som idag när fiktionen fått  namnet ”Jakobs dröm i Betel”.

Hur mycket har inte denna dröm betytt! Den sammanfattar  den judiskt kristna trostraditionens oemotståndliga framfart. I dag tydligare än någonsin i sin expansion på härtaget palestinskt områden. Här visar det sig att drömmar inte behöver stå för tankeflykt eller fantasier. Tvärtom laddar drömmen vapnen och slipar argumenten.

Såvida inte Jakobs dröm i Betel har en annan fortsättning än den maktpolitiska. Utväljelse var för Jesus att stå upp för de undanträngda, för dem som trodde utan att äga. Korset är utväljelsens  fälttecken,  det betyder symbolen för att livet vinns när det offras  för den som ingen räddning äger. När den tron mobiliserats av tillräckligt många drömmare blir det inte längre en mardröm  att bo på västbanken utan en välsignelse.

p