Bibelstudium Vivalla 27 febr 13

Bibelstudium i Vivalla den 27 febr 13

7Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. 8Han skall befria Israel från alla synder. (Den fristående avslutningen på psalm 130 i Psaltaren)

Vetande är något fast, fungerande och tillförlitligt. Tro däremot är liktydigt med hopp. Tron rör sig, sträcker sig mot något, den är aldrig framme.

All mänsklig existens förutsätter att vi både vet och tror. Annars ramlar det mänskliga bygget samman.

Växande vetande skiljer inte oss människor åt. Snarare tvärtom! Det gör däremot regelmässigt tron. Detta därför att människor hoppas på så motsägande saker. Det gäller alltså att vara speciellt observant på sin tro.

Så långt allmänna konstateranden. Nu till bibelstudiet.

”Israel” uppmanas att hoppas på Herren, läste vi. ”Israel” det är inte bara dåtidens israeliter utan alla som sträcker sig mot Gud. Det har Jesus lärt oss. Det som gör oss kristna speciella är alltså att vi som kristna förmodas hoppas på Herren, d v s tro på Herren.

Vad är det då vi hoppas på?  Två ting, det första att det hos Herren skall finnas ”nåd”, det andra är att Herren skänker ”befrielse”.

Nåd vad är då det? Nåd som ordet skall förstås i sitt gammaltestamentliga sammanhang är något fast, fungerande och tillförlitligt. Det står för att vara innesluten i och omsluten av gudomlig välvilja och trygghet, en trygghet som smittar av sig. Det är därför det alltid är skönt att befinna sig nära människor som lever i nåden. Barn märker det särskilt tydligt.

Med befrielse är det annorlunda. ”Befrielsen” är alltid på gång, den är aldrig framme. När befrielsen har tappat farten är den inte längre befrielse. Befrielsens sporre och pådrivare är tron och hoppet.

Vad är det då människan skall befrias från?  Från alla synder, står det. Det betyder från allt  som river ner den  grundläggande trygghet som den gudomliga nåden innebär.

Avslutningsvis några personliga ord.

Hur min egen befrielse från mina synder skall gå till förstår jag inte till fullo. Jag vet ju inte ens alltid att skilja synd från rätt. Men jag ger inte upp. Därtill har den gudomliga nåden gett mig alltför mycket.

(nåd är en översättning av det hebreiska  ”chaesed”  som betyder ungefär det jag ovan angett)

Bibelstudium Vivalla den 20 febr 13

Bibelstudium Vivalla den 20 febr 13

2bAbel var herde och Kain brukade jorden. 3En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. 4Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva 5men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. 6Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? 7Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.” 1 Mos 4:2–7

Skall den här texten om Adam och Evas söner Kain och Abel betyda något för oss vill det till att vi tillfälligtvis ”stänger” delar av texten. Det duger exempelvis inte att vi funderar över det rättfärdiga i att Kain och Abel offrar, inte heller att vi spekulerar över om det som sägs verkligen hänt. Detta för att ta det viktigaste.

Istället får vi rikta uppmärksamheten på följderna av orättvis behandling. För visst var det orättvist att Gud gillade Abels gåva men inte Kains.

Som det var med Kain och Abel är det fortfarande. En går det bra för, den andre misslyckas, en blir rättvist behandlad, den andre inte. Och precis som då sänker den orättvist behandlade blicken och ruvar på revansch.

Hur ställa sig till detta allmängiltiga problem?

”Numänniskornas” svar lyder; skapa jämlikhet, se till att det blir rättvist överallt och alltid. Säg inte ett ord om egen skuld, tala hellre om onda strukturer och förledda människor.

Mot detta står ”bibelsvaret” tydligt redovisat i texten ovan; se upp med din sänkta blick och din vrede över orättvisan. Både det ena och det andra visar att ”synden ligger vid dörren” och inget högre önskar än att erövra dig. Men du har kraft inom dig att råda över dina onda passioner.

Jesus säger både det ena och det andra.  Nog ser Jesus behovet av rättvisa och jämlikhet. Det behöver man inte läsa länge i evangelierna för att märka. Men han bortser därför inte från de bibliskt färgade föreställningarna om synd. ”Numänniskorna” vill inte ta ordet synd i sin mun, Jesus gisslar den ständigt.

För mig är inte problemet vilket alternativ jag skall välja. Problemet har med dragningskraft att göra, en dragningskraft jag påverkas av vilket jag vill eller inte.

Jag kan framför allt omöjligen komma undan den centrifugalkraft som påverkan av samtiden innebär. Men jag försöker stå emot. Det är bland annat därför jag envisas med dessa bibelstudier. Jag är nämligen inte rädd för att bli indragen i den verkningskrets vars själva centrum är Jesus. Varför?  Ärligt talat därför att närheten till Jesus aldrig någonsin har givit mig dåligt samvete.

Bibelstudium 13 febr 13

Bibelstudium den 13 februari 2013

1 Tim 2:4-6a Gud vår frälsare vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. 5Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, 6som gav sig själv till lösen för alla…

Det här bibelordet har en nyckelfunktion för mig som har svårt med Gud men lätt för Jesus. Svårt med Gud därför att Guds vilja tycks mig så gåtfull, lätt för Jesus därför att allt blir så rätt när han blir riktmärket.

Tillåt mig sammanfatta vad bibelordet påstår:

Här sägs att Gud är vår frälsare och att Gud vill oss väl. (Detta trots att de spår Gud lämnar efter sig långt ifrån entydigt pekar i den riktningen. Min anmärkning)

Här påstås att det finns en sanning, (dvs en enda sanning om vad som djupast sett är väsentligt. Min anmärkning).

Här försäkras att det finns en enda förmedlare mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus. (Vilket långt ifrån betyder att Jesus har ensamrätt på att vara Gudsman. Min anmärkning)

Slutligen garanteras att denna förmedlande insats kulminerade i att denne Jesus gav sitt liv för oss.

Varför låta dessa påståenden i ett brev från aposteln Paulus till en man vid namn Timotheos bli så avgörande? Därför att här klargörs att kristen tro ytterst hänger på ett enda; Jesu livsinsats och att denna livsinsats har ett allt behärskande centrum, korset. Dessutom att vi på grund av detta kors menar oss kunna veta vem Gud är, vad livet går ut på och vad som är grunden för vår trygghet.

Detta är för mig kristendomen i hela sin nakenhet.

Jag behöver väl inte tillägga att alla former av garantier för denna tros riktighet saknas. Att tro är mer att likna vid ett passionerat språng än vid bevisbar sanning.

Ett är dock säkert att när kristen tro blir så här naken fungerar den livsomvälvande.

Vidare att jag kan tro utan att tubba på mitt samvete. Jag törst till exempel erkänna att det är tveksamt om det är aposteln Paulus som skrivit brevet till Timotheos, detta trots att Paulus anges vara författaren. Snarare torde det vara en lärjunge till aposteln som skrivit i hans namn. Språket i brevet tyder på det, liksom innehållet. Kristendomen har fått några år på nacken när brevet skrevs. Det hela har satt sig efter revolutionen i och med Jesu framträdande. Kristen tro börjar bli mer lära än liv och med det följer de klargörande sammanfattningarna.

 

Bibelstudium Vivalla 6 febr 13

Bibelstudium  den 6 febr 13

1Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig. Plötsligt skall han komma till sitt tempel, den härskare som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. 2Men vem kan uthärda dagen då han kommer? Vem kan bestå när han visar sig? Han är som smältarens eld, som tvättarnas lut, 3han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver. Han skall rena leviterna och luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram offergåvor åt Herren på det rätta sättet. 4Då skall Judas och Jerusalems offergåvor behaga Herren som i forna dagar, i gången tid. Malaki 3:1-4

Det var ord och inga visor i bibelstället ovan. Inget att tillägga tycks det. Ändå är kalibrering av nöden. Det betyder att texten måste avpassas och anpassas för att få avsedd verkan.

Kalibrering är fusk och förfalskning tycker min bibeltrogne opponent. Tvärtom replikerar jag. Utan avpassning slår texten blint och då kan oskyldiga människor drabbas. Och det har aldrig varit meningen.

Närmare bestämt skall dagens bibelord avpassas till nutid och sedan framför allt till Jesus Kristus. Detta i tron att texten ytterst handlar om honom. Det är Jesus som är textens ”budbärare”, säger vi kristna, inte någon messiansk karismatiker på 400-talet f Kr som nog profeten Malaki själv avsåg.

Med domsord som direkt eller indirekt låter sig härledas till Jesus är det något speciellt. Jesus slår aldrig neråt, alltid uppåt. Han ger sig aldrig på skakade människor. Dem uppmuntrar han istället. Skakade och nedslagna människor skall därför läsa den här texten som funnes den inte. För dem gäller att ta vara på andra ord ur Jesu mun.

Vilka skall då få höra att deras inre måste smältas och renas som silver och luttras som guld ? Det är väl förankrade människor med självförtroende, höga ideal och genomtänkta visioner, sådana som tar sig ton och vågar sticka ut.

Själv räknar jag mig till en av dessa.

Jesus tar itu med mig inte därför att det är något fel med mina ideal. Vad Jesus vill åt är att jag plussar mina ideal med behov av att flyta ovanpå och bevaka egna intressen. Det är förunderligt hur väl egenintresset tycks trivas tillsammans med de höga idealen. Går det tillräckligt långt blir idealen egenintressets tjänare.

Förankrade människor, som låter sig utsättas för Jesu reningsaktion, kommer igenom med förbättrad andlig hälsa. Andra som låter sig drabbas av den går under. Så det gäller att hålla tungan rätt i munnen för den som tolkar helig skrift. Det är långtifrån bara att läsa som det står.

Bibelstudium den 30 jan 13

Bibelstudium 30 jan 13

Det står aldrig stilla här på vår jord. Allt förändras i en ständigt pågående rörelse. Så även trosföreställningarna. Ett bidrag med konsekvenser för gudstron fick jag i söndagsmorse på P1. En docent talade om DNA som möjligt medium för datalagring. Han gjorde det genom att halvt om halvt personifiera de båda begreppen naturen och evolutionen. Naturen har låtit DNA bli ett lämpligt lagringsutrymme sa han i ett andetag, i ett andra upprepade han sitt påstående men av naturen hade då blivit evolutionen.

Naturen/evolutionen användes alltså som sammanfattande beteckning på och konkretisering av en allt övergripande verklighet med betydelse för våra liv. I det här fallet genom att låta naturen/evolutionen utgöra förutsättning för datalagring. Är inte det ett sätt att med annan terminologi beskriva något av vem Gud är och vad Gud gör, så säg?

I själva verket har försöken att konkretisera Gud och Guds vilja pågått så länge det funnits människor på vår jord. Bibeln, som är långt ifrån enhetlig, kan läsas som en enda lång uppradning av sådana försök. För oss sena tiders människor förefaller åtskilliga av dessa försök obegripliga, t o m misslyckade, andra appellerar på oss.

Det här insåg redan aposteln Paulus något som dagens text från Filipperbrevet visar.”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag” Fil 1:9 f

Paulus visste f a att man skulle vara kräsen i sitt sökande. Man skulle söka Gud och Guds vilja med insikt och urskillning. Inte vad som helst dög. Jag vet inte vad en modern Paulus skulle ha sagt om att låta en personifiering av evolutionen/naturen vara en delbeskrivning av denne Gud. Ett har jag dock klart för mig; han skulle aldrig gå med på att evolutionen/naturen beskrev Gud på ett träffande sätt.

Paulus hade nämligen upplevt Kristus och det var med Kristus för ögonen han såg på Gud, läste sin bibel och betraktade verkligheten. Med de ögonen var det väsentliga kärlek och kärlek i sin tur nåd. Nåden tog sig uttryck i att förtjänst inte meriterade inför Gud utan överlåtelse. Renhet och skuldfrihet var inget människan kunde förtjäna, den kunde man bara få för att sedan vårda.

Kristendom är för mig att med Paulus läsa Gud med ”Jesusglasögonen” på. Det betyder inte att jag är blind för andra sätt att läsa. Jag kan även se hur människor som aldrig skulle ta ordet Gud i sin mun, ändå inte kommer ifrån honom; inte ens en docent som experimenterar med DNA som medium för datalagring.

 

Bibelstudium 23 jan 13

Bibelstudium Vivalla den 23 jan 13

Uppenbarelseboken 22:16-17 16 Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna.Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.” 17Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.

 Så när som på första raden har dessa ord likheter med texten i en poplåt med kvalité. Komprimerat innehåll, rytmiskt språk, för den icke invigde främmande innehåll, för den invigde djup mening och mycken känsla. Bibelorden utesluter och innesluter. De inneslutna får vad själen behöver, de uteslutna ingenting.

Så är det ofta med bibeltexter. Vissa läsare får näring för själen, andra ingenting. I de här textraderna räcker det inte med att bara koda av de dunkla begreppen, ängel, Davids rot, strålande morgonstjärna, bruden och livets vatten. Innehållet blir ändå till stora delar främmande för den som inte har känsla för vad det hela handlar om. Dessutom är texten skriven för länge sedan och i ett speciellt sammanhang. Därför hamnar många utanför, vare sig de vet vad orden betyder eller inte.

Ändå finns där öppningar. Det är uppenbart att Uppenbarelsebokens författare här frammanar en Jesus på andra sidan kors och uppståndelse, med andra ord en ”trons” Jesus. Denne låter han tala.  Det är också tydligt vad denne ”trons” Jesus vill. Han vill kontakt och han lovar ”livets vatten” till dem som tar upp förbindelsen med honom.

Rimligen manar det oss att göra som bibelboksförfattaren. Det betyder att ur djupet av vårt inre mana fram den ”trons Jesus” som förhoppningsvis finns inom oss. Sedan se om det finns något ”livets vatten” i den förbindelsen.

Finns det ”vatten” kommer det att märkas. Det blir liv i vår gudsförbindelse, liv och engagemang i våra relationer. Saknas ”vatten” ploppar det visserligen upp regler och ideal i vårt medvetande, men reglerarna blir aldrig annat än regler.

Jag har ovan påstått att såväl bibeltexter som poplåtar har den egenskapen att de både innesluter och utesluter. Vad gäller poplåtar kan jag för egen del till nöds lära mig låtarnas och sångarnas namn. Men jag kommer aldrig längre än till utantillkunskap. Definitivt tillhör jag dem som befinner sig utanför. Med Jesus är det för mig på annat sätt. För mig lönar det sig att traggla med honom och försöka förstå. En dag kan det hända att till och med det otillgängliga ger mening. När jag då manar fram Jesus ur mitt inre börjar det sippra vatten, inget mindre än ”livets vatten”. Detta trots att jag fortfarande inte till fullo begriper vad livets vatten egentligen är för någonting.

Återstår i detta bibelstudium att komma åt vad ängel, Davids rot strålande morgonstjärna, bruden och livets vatten står för. Det kan löna sig.

 

 

 

 

Bibelstudium 16 jan 13

Bibelstudium i Vivalla den 16 jan 13

Jesu dop Evangelium enligt Lukas 3:21 f.

Jesu dop är välkänt för många. Redan i bibeln har vi hela fyra berättelser som återberättar hur detta dop gick till (Matteus, Markus, Lukas, Johannes).  Johannesversionen är speciell. Där ses Jesu dop ur Johannes döparen synvinkel. Övriga skiljer sig i huvudsak på en punkt. Matteus och Markus låter rösten från himlen (Guds röst) säga; ”denne är min älskade son”, Lukas ”du är min älskade son.”

”Denne” det betyder att folket som befann sig omkring Jesus hörde rösten. ”Du” att det först och främst var Jesus som gjorde det. Själv tänker jag mig att Jesus tydligare än andra uppfattat rösten ovanifrån. Han uppfattade den så tydligt att hela hans fortsatta liv blev påverkat. I fortsättningen hade Jesus alltid klart för sig att Gud ville något speciellt med hans liv. Konsekvent levde han utifrån denna sin övertygelse.

Nu är ju vi alla här i Vivalla mer eller mindre uttalat Jesuslärjungar. I och med det blir det som gäller Jesus också vår angelägenhet. Vi skall, som det heter, leva i Jesu efterföljd.

Tanken på denna efterföljelse markerades redan när vi döptes. Poängen med dopet är ju att dopet skall vara inledningen till kristenliv och lärjungaskap. Detta fattar naturligtvis inte det nydöpta spädbarnet, men föräldrar, faddrar och församling skall påminna. Vuxna som döps behöver vanligtvis ingen hjälp utifrån för att förstå vad dopet har för mening. Men förstå är en sak, verkligheten en annan. Min erfarenhet är att dopets själva grundtanke inte får liv förrän det blir med mig som med Jesus. Jag behöver inom mig höra rösten ovanifrån som säger: Du är mitt älskade barn. Först då blir mitt dop levande.

Hur blir det då när man som jag hört detta Du? Själv kan jag vittna om ett ”hackigt” kristenliv. Jag måste få förlåtelse och ny kraft varenda dag för att det skall bli någon stil på mitt liv som kristen.  Kan det förresten vara på något annat sätt? Låt oss samtala om detta.

21 När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 22och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Luk 3:21 f

 

 

Bibelstudium 9 jan 13

10 jan -13

Ingrid Gustafsson, jag och Jan Svensson startade för ett antal år sen i fri anslutning till Mikaels församling i Örebro en böne- och gudstjänstgrupp i Vivalla på onsdagar.  Den lever fortfarande. Numera är knytningen till Mikaels församling starkare än nånsin. Församlingen svarar både för arrangemangen kring Öppet hus och för mässan. Det avslutande mycket korta bibelstudiet och den avslutande förbönen svarar dock jag för.

Det är inget märkvärdigt med det hela. En liten grupp, vi var i går 17 personer, träffas i all anspråkslöshet. Gruppens storlek växlar, men sammanfattande kan sägas att vi är ett antal personer, som svårligen kan status– eller prestigebestämmas. Det är alltså inget svårt att komma in i gruppen. Gruppen har tydliga drag av församling. Deltagande tar, när de blivit varma i kläderna, alldeles tydligt ansvar för varandra och bryr sig. Och det är sannerligen inte bara den som anses ”vara stark” som bryr sig om den svage. Jag tycker det oftare är tvärtom.

Det växlar med sammanhållningen. Det kan lätt bli fnurror på tråden. Men oftast håller vi ihop. Religiöst spretar det verkligen. De korta bibelstudier, 5 till 10 minuter långa, som jag leder, har till syfte att om möjligt skapa gemensamma förutsättningar.

Bibeln är svårläst av en mängd skäl. För mig är det en prioritet av första ordningen att skapa rimliga tolkningsnycklar så att folk i allmänhet skall kunna läsa den med behållning. Därav mina bibelstudier.

Jag brukar ta en av Evangeliebokens texter för veckan och sen försöka ta ett grepp på den texten. Syftet är alltid att få ut något principiellt som kan göra bibeln mer hanterlig.

I går den 9 januari tog jag upp en text från Gamla testamentet, Jesaja 49:5 f.

Så här lät det:

Gamla testamentet förutsätter Nya testamentet och Nya testamentet förutsätter Gamla testamentet. Gamla testamentet behöver Nya testamentet för att etiskt/religiöst hålla måttet och Nya testamentet det Gamla för sammanhangets skull.

Gamla testamentet vilar på att Gud utvalt ett speciellt folk, Israel, och givit detta folk speciella löften. Denna utvaldhet är genomgående i hela Gamla testamentet och fortsätter in i Nya testamentet.

Men hur skall utvaldhet hanteras så att den inte förvandlas till något mindervärdigt. I Jesaja 49 visas hur. Det utvalda folket, Israel, skall leva så att hela världen upptäcker att alla folk får en Gud att älska och ära. Utvaldheten syftar alltså inte till egna privilegier utan är en resurs att användas för allas bästa.

Vi kristna säger att inte enbart Israel är Guds utvalde tjänare, utan att denna Israels utvaldhet sammanfattas i Jesus Kristus. Han är i personifierad form Guds utvalde tjänare. Och i honom blir det solklart att utvaldheten inte syftar till självförhärligande.

Israel, Guds utvalde tjänare, blir därför för oss kristna på ett slutgiltigt sätt tydlig i Jesus Kristus.

Sen finns det också något för oss kristna som heter ”Jesus i mig”. Det betyder att jag som kristen skall föra utvaldheten vidare; utvaldhet modell Jesus.

Här kan man pröva sin tro. Resulterar min Jesustro i  ö vilja att dela med mig av egna privilegier och företräden , är jag på rätt väg. Värnar jag om min egen förträfflighet och särart är jag  på fel väg, om jag så har de ljuvligaste känslor av Andens närvaro i mitt inre.

Jesaja 49 5 f  Nu har Herren talat,han som skapade mig till sin tjänare redan i moderlivet,för att jag skulle föra Jakob tillbaka och låta Israel samlas hos honom.Så skulle jag vinna ära inför Herren och min Gud vara min styrka. Han säger: Det är inte nog att du är min tjäanre, som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka Israels överlevande, jag skall göra dig till ett ljus för andra folk, för att min räddning skall nå över hela jorden.